Skönt att komma igång på riktigt nu. Stall, hästar och hästfolk omkring mig vilket arbete jag än är på. Precis som jag vill ha det.
Red Splender och Raisy idag och det kändes hur bra som helst. Hade jag ridit en häst till hade nog ryggen sagt ifrån, men det här var precis lagom. Sedan ut till Östermalm där ponnybarnen hade lite kaotiska lektioner med hästar som for omkring och tappade ungar lite här och var. Men de tog det bra och jag måste erkänna att de flesta av dem är riktigt gulliga, en av dem gav mig en jättestor kram och berättade att jag var världens bästa lärare. Ja, du hörde rätt. Jag? Barn? Hur gick det här till?
Jag tror inte riktigt vissa förstår hur viktiga hästarna är för mig och hur mycket jag älskar dem. Det är inte lätt för folk att brotta sig in bland hästarna i mitt hjärta. Jag har alltid andats häst, levt med häst, alltid levt FÖR hästarna.
Kanske handlar det i grund och botten om att förverkliga drömmen för den lilla flickan jag en gång var. Kanske handlar det om att hos hästarna har jag alltid varit någon. Bland dem och hästfolket vet jag vem jag är. När jag så många gånger tappat greppet är det de som fått mig att hitta balansen igen. Jag har dem att tacka för vem jag är och det liv jag lever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar