"Let your hair be red"

Vi kom hem lite tidigare än beräknat, eftersom Tina nu har fått grönt ljus om att ta med sig sin lilla sportbil hem till Sverige. Så då tar vi Miami, Everglades och Key West när vi ändå ska lämna bilen i Miami för att skeppas tvärs över atlanten.

Vilken trip det har varit, har hunnit göra en hel del. Men det har också varit mycket dötid i bilen. Många långa timmar, vilka vi ändå har lyckats fördriva rätt så bra. Lyssnat på musik (åkte vi ute på landet körde vi country för att få den rätta feelingen), pratat om allt och ingenting mellan himmel och jord (ofta blev det att Tina pratade och jag lyssnade, när hon väl kommer igång är det svårt att stoppa. Men är bara trevligt), mumsat på frukt och annat gott eller bara glott ut genom fönstret där naturen och städerna har varierat sig till det oändliga. Kameran har legat beredd vid mina fötter hela tiden.

Hur som helst. Vid mitt senaste inlägg lämnade vi Panama city för att åka ner till Tinas vän Donna som bor i Mount Dora. Hon bor på landet en bit utanför med sin man, åtta hästar och två hundar. Precis sådär kan jag tänka mig att bo när jag blir gammal och grå.
Underbart öppet stall där hon hade sina två hingstar och sex ston. Stora hagar för att vara i Florida också. I Sverige skulle de räknas som små, så det är ju plus till oss.
Morgonen därpå red Donna lektion för Tina och sedan tog vi oss ut till en liten by som kallas för Cassadaga. Där befinner sig olika medier och människor som påstår sig kunna spå, läsa framtiden och liknande. Jag var lite skeptiskt till detta, men såg det ändå som en rolig grej.
Gick in i en bokhandel som också fungerar som ett slags informationscenter. Där hade alla medier sina visitkort liggandes. Man skulle plocka det man fick bäst vibbar utav, och alla vi tre plockade bland annat ut ett kort till en viss Robert. Tina och Donna valde att ringa till honom för att boka tid, men jag tyckte det vore lite trist om vi alla gick till samma. Så jag tog mitt andra kort där en Harry hade en Sibirian Husky (har alltid velat ha en sådan) vid sitt namn.
Vi åt lunch på "Lost in time"-caféet och gick sedan ut till våra gubbar som bodde i små hus.
Harry såg inte alls ut som någon som skulle kunna tränga sig in i min hjärna och mitt förflutna, utan hade sitt klibbiga hår uppsatt i en hästsvans och magen hängde över byxkanten
(inga förutfattade meningar här inte).
Hans sätt att utläsa allt som han ville ha reda på var att jag fick välja en färg för varje ord som kommunikation, intuation, kärlek och liknande. Utav det blev det en liten fin tavla som han säger sig kunna läsa. Men han frågade mig vissa saker som jag tänkte "Det borde väl du veta" eller så berättade han bara saker som skulle ha kunnat passa in på vem som helst. Någon ande ville ha kontakt med mig..ooh.. Its your grandfather. Eh.. min farfar dog när jag var yttepytte och min morfar känner jag inte. Varför skulle han finnas med mig?
Nej, satt bara där och väntade på att gubben skulle babbla färdigt. Totalt bortslösade pengar.

Gick lite morloken därifrån för att vänta på Tina och Donna. De berättade att den här Robert hade sagt en hel del otroliga saker och jag ångrade bittert att jag inte gick till honom också. Skulle ha gått på första känslan. När vi sitter där utanför bokhandeln och pratar pekar Donna på andra sidan gatan och utbrister att det är Robert som kommer gåendes. De vinkar och säger hej. Han kommer fram och pratar lite med oss och vi berättar för honom att jag varit hos Harry och blivit lite besviken. Han får något förstående i ögonen när jag säger det och jag antar att det inte är första gången som någon blivit lurad där.
Han ber mig hämta min målning och sätter sig med mig en bit bort. Han tittar på den en stund och frågar "Do you have some problems with your back?"
Jag bara stirrar på honom och sedan skrattar jag till. Hur i helsike.. Ryggen har varit min stora akilleshäl. Som jag har svurit över denna kroppsdel när den har vägrat sammarbeta med mig under alla dessa år. Har säger också att han ser något med andningen. Kan ha varit någonting när jag var yngre. Kommer inte på vad han menar, kanske min allergi?
Han fortsätter och berättar att jag måste prata mer med min familj eftersom vi har haft så mycket konflikter och bråk. No shit. Men vilka familjer har inte problem?
Han säger att jag är en bra lärare och att jag arbetar fint med barn. Har god hand med handikappade unga också. Jag tänker efter och vem är jag att bedömma om jag gör det bra eller inte, men de verkar ju tycka om mig i vilket fall som helst. Kanske är det sant.
Jag har haft många korta förhållanden och inget speciellt seriöst. Det finns dock fortfarande någon jag tänker på, meddelar han medan han fortsätter utläsa min lilla tavla - vilken ser ut som en väldigt bredvingad fjäril. Jag kommer inte att kunna binda mig på ett par år förrän jag har fått ordning på allt mitt andra.
Mitt i allt säger han att han ser ett sjukhus. Jag blir rädd och undrar vad fasiken det kan betyda. Robert lugnar mig och säger att det är någonting positivt, som en förlossning eller liknande.
Min utsida visar styrka och jag medan jag försöker hålla den fasaden uppe så är min insida skakig. Jag är en smart person och tänker mycket. Han säger att jag får med mig mycket från den här resan och att jag har en slags mamma/syster-relation med Tina och jag ska vårda den kontakten. Självklart ska jag det. Jag tycker oerhört mycket om henne och är så tacksam för att jag har fått komma hit.
Till slut så tänker jag inte ens på hur han vet allt detta, utan accepterar det bara. Jag som har velat tro på sådant här men aldrig riktigt gjort det.
Jag tar min lilla fjäril och börjar gå. Han säger "And let your hair be red".
Har haft en del diskussioner med andra och med mig själv innan om jag ska byta till nån annan färg, men.. Säger Robert att det ska vara rött, så ska det vara rött.

Mont Dora next

Vi ska alldeles strax lamna Panama city och aka vidare till Mont Dora som ligger en bit utanfor Orlando.
Igar vandrade vi pa stranden under formiddagen for att sedan plocka upp flickorna och aka till stallet. De fortsatte med sina lektioner och jag arbetade med en stor skimmel vid namn Arthur. Trevlig grabb, men ville inte riktigt vara med och arbeta. Fick inte sitta pa ytterbogen i hoger varv sa jag misstanker att han inte var riktigt okej i den sidan.

Saknar faktiskt inte alls Sverige och allt dar hemma just nu. Den varlden existerar inte nar jag ar har och det ar oerhort skont att bara koppla bort den biten. Daremot har jag dromt manga drommar om Berga pa sistone. Det var en hangbro over vagen istallet for den vanliga och vi vallade kor over den. Vi korde traktorer och drack champange. Mycket marklig natt.

Dags att packa ihop nu och saga hej da. Konstig kansla att man har bott har och levt med dessa manniskor och sa ar det troligtvis sista gangen man nagonsin kommer att traffa dem.
Thats life.

Dolphins in Panama

Igar morse satte vi oss i bilen och korde uppat norr hela dagen.
Upp och upp, anda till Panama city. Vi trodde det skulle vara kallare och hade forberett oss val. Men vi tog en kvallspromenad under stjarnorna och det var alldeldes ljummet i luften.
Har bor vi hos ett par av Tinas elever, de har ett underbart hus med brygga och en stor motorbat. Tva galna hundar har de, Maggie och Forrest. Men de ar valdigt trevliga hela familjen.
Var i stallet under formiddagen dar dottrarna red lektioner och jag videofilmade och fotograferade. Efter det at vi lunch pa ett litet kinahak i krokarna.

Nar vi kom tillbaka gjorde Billy iordning sin stora bat och tog oss pa en aktur. Vi korde ut till mexikanska golfen och precis nar vi skulle vanda tillbaka ser vi ett par fenor sticka upp ur vattnet. Delfiner! Vi stannar till och vantar en stund och efter ett tag kommer de upp igen. De simmade precis runt och under baten och hade en liten baby med sig. De tackade for sig och gled vidare ner i djupet. Vilka underbara varelser. Pa vagen tillbaka ser vi tva till en bit bort. Nu ar min resa gjord, nu kan jag aka hem.

Vid narmare eftertanke. Nej. Vi har massor kvar att uppleva.

Roadtrip

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Idag är det dimmigt och fuktigt.
Men ändå inte kallt.
Luktar svensk sommar.
Luktar min stuga.
Min stuga och mina älskade hästar.
Nej.

Ska hoppa in i duschen och få i mig fruksost. Sedan bär det av till Panama city, där Tina ska hålla ridlektioner. Sedan far vi igenom Tallahasse ner mot Orlando, där vi ska stanna i en liten stad i närheten för att hälsa på några vänner. Därifrån ska vi ta en avstickare in till en by där det bor "moderna häxor" och annat spåtantstjaffs med tarotkort och andra spirituella prylar. Ska bli intressant.
Därefter ska vi nog ner till Miami Beach, även där har finns ett par bekanta som vi ska stanna hos. Däromkring samlas hela Floridas hopp- och dressyrelit för vinterträning.
Efter det far vi igenom Everglades och ner till Key West.
Detta kommer ta ungefär två veckor och jag har ingen aning om hur tillgången till dator kommer att se ut, så kan nog inte uppdatera mig här så ofta nu.

So long!

"See you later, alligator"

På stranden tidigare idag blev jag åter igen Michelle sju år, vars dröm var att finna gamla dinosaurieben, gräva upp skelett och återuppliva uråldrig historia.
Den lilla arkeologen i mig vaskade fram småfossiler och hajtänder.
Skulle kunnat sitta där hela dagen.

Men vi for vidare till Sarasotas nationalpark där vi egentligen skulle knallat in till vattenhålet mitt i området där alligatorerna brukar samlas. Men det var bara en och en halv timme kvar till skymning, så vi bestämde oss för att fara in till parken igen någon annan dag istället. Då tältar vi över så att vi får se denna massansamling av gamla reptiler.
Vi vandade runt en del ändå och såg vildsvin, sköldpaddor, ekorrar, gamar, hjort, en hel massa olika fjäderfän och en och annan alligator också. Rätt mäktiga när de ligger där och lurar några meter ifrån en. (El Maco, Vad tänker du på?)
Var kvar vid solnedgången och tog en del fina bilder.

Väldigt ofta hör jag min mobiltelefon ringa. När måsarna visslade nere på stranden ryckte jag till och skulle svara. En trudelutt på radion lät som min signal. Vibrationerna i bilen får mig att stoppa ner handen i fickan för att fiska upp telefonen som ringer. Men den ligger ju far, far away in Sweden. Jävlar vilken superhörsel jag måste ha.
Är man skadad eller är man?

Hur möta en odöd?

No more information, thanks.
Behåll allt jidder där hemma i Sverige.

Laddar upp inför våran lilla två-veckors roadtrip. Vi ska upp till Panama City, genom Tallahasse, förbi Orlando, ner till Miami och vidare genom Everglades till Key West. Är tanken ialla fall, sen får man vi ju se.
Så har som sagt laddat upp - genom att ligga i solen på baksidan med Hanteringen av odöda, Amy Winehouse i öronen och världens godaste smoothie som Tina så vänligt gjorde till mig. Boken handlar om hur Stockholms alla döda vaknar upp från bårhusen och kyrkogårdarna. Låter lite bissart, men får en att fundera på hur man skulle agera i vissa lägen. Tänk om din älskade vaknade upp igen efter att ha försvunnit från denna världen? Sådär lagom förruttnad och gosig.

Fick nog av att ligga som en strandad säl så vi tog och sprang en runda i området när solen höll på att gå ner. Var en av de varmare dagarna under tiden jag har varit här. Folk frågade om det var jag som hade tagit med mig kylan från Sverige, för det har verkligen varit småkyligt ett tag nu. Men såg att det skulle vända och bli i alla fall 25 grader imorgon.
Vi har planer på att antingen åka ut till Shell Islands och kika på delfiner eller så blir det naturreservatet i Sarasota och därefter stranden i närheten.
Very difficult decision to make.

Men tiden har sin rätt att förändras där den går..

...och den är hos dig nu, hos dig och din vän.
Jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen.
Aldrig älska dig igen
-Winnerbäck

Förresten hörde jag att det var snöblask hemma. För det har jag ju inte nämt tidigare. Nej, jag tänker banne mig inte komma tillbaka förrän det blir barmark igen.
Visst saknar jag alla mina kära människor där hemma. Men jag behöver en liten break från allt just nu. Jag har gett och gett, men ändå föll allting ihop som en ogräddad jävla pannkaka. Hur ska allting kunna fortsätta som förut?
Omöjligt.
Dagen har varit fruktansvärt arbetssam (not). Vi åkte till en av outleterna som finns häromkring och större shopping-galleria får man nog leta efter. Köpte en del kläder eftersom jag inte tog med mig så vansinnigt mycket. Ångesten smög sig på, så jag höll lite i slantarna. Kunde ha slösat bort allting där, då det verkligen fanns..allting. Man ser så sjuka saker här, speciellt i mataffären. ÄTER verkligen folk sådant?

Och så var det tvättbjörnar på infarten. Very cute.
Rackoon. Check.

I walk the line

Idag har det varit rätt så blåsigt och lite kyligt faktiskt.
Brr. Men hörde att det var snöblask hemma. Mohaha.

Tina och jag var och handlade och fixade under dagen.
Åt en quinoa-sallad. Det FINNS faktiskt vettig mat här också. Det ni. Inte bara en massa flottiga hamburgare och sliskiga pommes.
Bara att åka mellan alla ställena är en upplevelse. Jag sitter och stirrar ut genom bilfönstret på alla märkliga hus och byggnader. Just som jag tänker att Sverige är rätt så grått jämfört med detta dyker det upp en bilmeck som är randigt reaggefärgad i grönt, gult och rött. Utanför sitter två rastamans med mössorna på sne och röken ringlandes från ciggen. Det händer bara i Florida.
Sedan bestämde vi oss för att sticka iväg och klättra. Jää.
Lite av en besvikelse var det, då klättercentret i Solna faktiskt är både större och har bättre klätterleder. MEN, där hemma har de har ingen lina. De hade de här och där fastnade jag. Shit, vad roligt ett snöre kan vara. Har nog fått hyfsad balans från voltigen, för det gick förvånansvärt bra. Man kanske skulle ta och bli cirkusartist i sitt nästa liv?

Sunrise over White Pine Circle

Solen håller på att gå upp.
Nu har jag fallit tillbaka till mina gamla vanor genom att vakna tidigt. Skönt att vara på banan igen. Ser ut att bli en ganska fin dag.
Igår var vi ute och åkte för att stanna på lite olika stränder. Fotograferade och plockade snäckor. Shells. My Shells.

Ska hoppa in i duschen, äta frukost och se vad den här dagen kan föra med sig.
Hörde att det var snöblask i Stockholm.
Myspys.

New Year's Eve on the beach

Det var min första nyårsafton som firades vid en brasa på en strand i alla fall.
Bättre än att stå och frysa häcken av sig som man brukar få göra.
Vi åkte över till några av Tina och Jonas vänner som bor någon timme härifrån White Pine Circle. De hade ett stort vindskydd, där vi satt under och mös. Drack champange och åt cheesecake.
Ett par andra vänner till dem som var där, var ett homosexuellt par som var några av de roligaste jag mött. En av dem hade en hel kasse full med ljusrör, tutor, visselpipor, blinkade lampor och massor av andra liknande leksaker som han hade köpt. Så vi sprang runt där alla vuxna människor och roade oss med dessa prylar.
Vid tolvslaget (då klockan redan var morgon där hemma hos er), stod vi på stranden och såg på alla fyrverkerierna över vattnet och förde oljud med våra munspel och tutor. Efter det slocknade jag på en av bänkarna och blev inte väckt förrän vi skulle åka därifrån.

A very pleasant New Year's Eve!