Quiero mas

Vaknade tidigt idag igen. Varför tycker inte min kropp om att sova? Den behöver det. Smög tyst ut ur lägenheten som har utsikt över ett livligt La Rambla som de andra har hyr ett par dagar medan de är här. Tog min nya bok, satte mig på ett café med en kaffe som ersättning för min obefintliga sömn. Det är som att mitt fysiska jag hela tiden undrar varför vi måste sova när vi kan göra så mycket annat som är viktigare. Försöker säga att vila behövs, men vi är inte alltid överens. Sällan faktiskt.
Boken jag precis införskaffat råkade som av en slump utspela sig på Cuba och när jag gick ut från caféet träffade morgonstrålarna mig i ansiktet och när jag blundade befann jag mig åter igen på Havannas gator. Jag måste tillbaka snart. Eller i alla fall vetskapen om att jag någon gång kommer att återvända. Ett land som är mitt paradis. Ett komplicerat paradis, men ändå. Min längtan kommer alltid rinna omkring i mitt blod och allför ofta ser jag mina vänners ansikten flimra förbi på gator både här och där i världen.
Efter veckans sista arbetsdag tog vi oss igår ut till stadion för att se Barcelona spela mot Malaga. Det är otroligt hur fotbollen för folk samman. Jag kan inte beskriva hur stort det är här. Som en religion. Om man börjar fundera på vad fotboll egentligen är, vuxna människor som springer efter en liten boll med livet som insats - kan man egentligen undra om vi är riktigt kloka som höjer detta spel till skyarna. Men när man ser hur vackert Messi för fram bollen över planen eller hur tusentals människor sjunger tillsammans och känner atmosfären kan man inte annat än att älska detta.