El mundo

Kanner mer och hur Barcelona gar in i min kropp, i mitt blod och far mig att kanna mig hemma. Det ar fascinerande hur livet ar just precis dar du befinner dig. Stockholm kanns sa avlagset, som om det egentligen inte var jag som levde dar. Det livet. Bit for bit byts mina celler ut mot nya som andas den har platsen. Kanske stannar jag har. Kanske inte. Sa lange jag har mig sjalv sa ar det okej var an jag ar. Tanker pa alla platser jag har varit pa och alla manniskor jag mott. Pa Malecón i Havanna fortsatter de att sta pa kajen och fiska, aven om jag inte ar dar. Snackorna pa stranderna i Florida kommer att ligga dar, aven om jag inte ar dar for att titta pa dem. I La Paz fortsatter barnen med de blacksvarta handerna att putsa pa andra manniskors skor. I Sevilla kommer de att fortsatta hoppa runt i ridhuset och Aurelio kommer sakerligen gnalla pa andra som kommer dit. Mihaijl jobbar i sin bokhandel. Den gamle mannen med hatten sitter sakerligen kvar pa Plaza de Armas och i Viñales vandrar Alexis omkring bland bergen. Livet ar overallt. Vi kan bara valja var.