Ett flygplan. Mitt kungarike för ett flygplan.

Jag får sådan res-abstines titt som tätt. Det känns som att tid i Sverige är bortslösad tid. Speciellt sådana här dagar då snön vräker ner och man blir en stelfrusen fiskpinne bara av att gå mellan stallet och ridhuset. Jag minns det varma hem jag hade för bara ett år sedan.. Men även där fick jag halvt panik ibland över att vara fast på ett och samma ställe. Jag hade gärna tagit mig över atlanten den här vintern också, men nu satte ett brutet ben stopp för de planerna. Jag har valt bort allt sådant som hus, hund, familj, you name it - för att kunna vara fri som en fågel och kunna styra dit näsan pekar. Det kommer att bli en bra sommar, jag säger inte det. Unghästarna som blivit så fina och jag har ett fantastiskt jobb som famkampsvärd i en underbar park. Men sedan måste vi iväg - jag och min allra finaste Camilo. Chile, here we come. Eller.. later we will come. I promise. Och Argentina.. och Paraguay.. och..