Har ganska lång skrittsträcka på en cykelbana till ridhuset och bort till skogarna, men vad gör det när solen skiner och man kan sitta och finula om allt möjligt och ingenting.
Jag kom fram till hur mycket lättare det är att umgås med hästar än med människor. Man kan få kärleken trots att man inte behöver ha dem fysiskt nära, utan man kan hålla dem på avstånd och de lyssnar faktist och stannar där. Ska man försöka att stänga bort en människa på det avståndet så är det så enkelt att man går över gränsen och istället mister dem helt. Med hästarna blir det istället nästan tvärtom och man vinner ofta respekt istället eftersom en ledare inte bjuder in vem som helst när som helst in i sin "bubbla".
Med hästarna behöver man inte heller förklara sig eller ställa om sig för att det ska flyta på lättare. De ser dig ändå precis som du är, så varför ens försöka?
Ibland har jag riktiga "downs" och är inte helt kontaktbar för omvärlden. Jag hyser stor tacksamhet för de vännerna som förstår det och finns kvar där även när jag inte är en solstråle. Guld, guld, guld åt er..
Förresten så tycker jag att alla ska gå in och rösta på Lasse på Tracks. Så det så.
http://www.sr.se/cgi-bin/p3/tracks/index.asp?taskid=1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar