Vi som hade sett så många vårtecken i form av torrgrå asfalt, vinterpäls som rasar av i drivor och små bulliga knoppar på buskarna utanför stallet. Så ville Herr Vinter ha ett ord med i leken igen. Gosh! Jag tänker ta mig sjuttsingen dra med mig hårtorkar ut, leka Kenny Starfighter och smälta all skit! Vem är med mig? Wollibolli!
Nej, jag orkar inte ta hand om min vanliga snö-sorg nu när den senaste tidens kaos ändå verkar lösa sig till viss del.
I helgen kommer italienarna upp som jag hittade på en landsväg mitt ute i ingenstans på Cuba bland berg och röda åkrar. Lagom kul för dem att komma upp hit nu i snöblasket, Sverige får fan ta och skärpa till sig lite och representera sig från sin lite bättre sida. För vi vet ju att den finns. Kikar försiktigt mot fönstret och inser ännu en gång att det inte hjälper att önska hårt och innerligt att man istället skulle se solsken, grönt och folk i tunna tröjor.
Finns det något vackrare än Stockholm i sin maj-skrud när kungsans rosa träd blommar och alla människornas vårkänslor och värmelycka tillsammans pulveriserar all depression så långt ögat kan nå.
För min del så ingår liksom Gröna Lund i min vårbild numera. Jag saknar det och hatar att det blev som det blev. Fast som Anton sa när jag berättade att jag inte klarar av en sommar i Stockholm utan grönan "Jo, men.. klarar du av en MED Grönan då?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar