Jag såg faktiskt en fjäril härom dagen! Totally true! Hej våååååååår.
Har varit mycket som har snurrat runt i huvudet de senaste dagarna. Ekonomin som inte riktigt räcker till, kroppen som börjar göra ont igen nu på grund av all ridning och vissa människor som är underbara och tränger sig in i hjärta och varenda cell men jag ändå inte riktigt kan förstå mig på.
Var ute och sprang en runda i morse och vid en vägkant låg en röd, vacker katt som troligtvis blivit påkörd av en oaktsam förare. Jag kontrollerade om det fanns något nummer på halsbandet men hittade ingenting. La ner det bredvid den livlösa varelsen och fortsatte min runda. En stund senare började jag tänka på katten igen och på den stackars ägaren som kommer att sakna sitt husdjur. Kanske är det en liten gumma som inte har någon annan vän än sin jamande kamrat som kommer hem till henne varje kväll, eller barnen som önskat sig en katt varje jul de senaste åren som till slut fick sin dröm uppfylld. Började storböla och kunde knappt se vart jag satte fötterna. För en katt! Jag som inte ens är speciellt förtjust i dem.
Förmodligen är det alla känslorna som spökar nu så här när solen faktiskt är uppe nästan ända till åtta. Sanslöst.
Vi hoppade med unghästarna idag igen och trots att jag var rätt trött i kroppen så gick Falconi fint. Hans stora galopp är svår att hålla rund och jämn, speciellt i svängarna men han och jag fick till det bra ändå idag. Efter ett hinder ser han att Gossip får spel och kör ett race han också. Han har haft sadeltvång när han var yngre och var inte rolig då. Han har blivit bättre men jag har fått smaka på det förut (när han skickade mig till Huddinge sjukhus i tre dagar), den här gången tänkte jag banne mig inte åka av när jag vet hur han gör. Tror all ridning på min lilla skutt-Pip har gett mig en viss förmåga att hålla mig kvar för trots hans bravader så behövde jag inte smaka något grus idag. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar