Augusti 2086

"God dag Michelle, hoppas det är okej att fotografen tar ett par bilder"
"Nåja, om det ska vara nödvändigt så, försök att ta från vänster sida för där är rynkorna inte lika djupa av någon anledning "
"Eh.. Ja, det kan vi ordna. Då kan vi sätta igång då.. Ja, DN ville ju göra den här intervjun med dig såhär inför din 100-års dag. Grattis i förskott förresten. Så, hur känner du? Trodde du att du skulle komma upp i den här åldern?"
"Absolut. Det har jag räknat med sedan länge. Hur ska man annars hinna med allting?"
"Vilka faktorer tror du har påverkat din pigga ålderdom?"
"Ja, jag har ju egentligen aldrig växt upp. Det gäller att hålla kvar barnasinnet och strunta i alla samhällsnormer som fladdrar omkring en hela livet. Sen så är te med ingefära fruktansvärt bra för lederna. Det är lite jobbigt att komma upp på hästarna ibland, men när man väl är uppe går det bra"
"Så du menar att du fortfarande är en aktiv ryttare?"
"Ja, för sjutton gubbar. De lämnar jag inte i första taget. De är min livsdrog och har räddat mig många gånger"
"Berätta för oss om din barndom, när du växte upp. Minns du den som en lycklig tid?"
"Oh ja, min syster och jag for runt som vettvillingar där vi växte upp i södra Stockholms förorter. Visst hade vi mentala fighter ibland, men vi har alltid haft varandra. Vi hade det lite rörigt i familjen då och då, men jag påverkades inte så mycket av det utan fann all min trygghet bland hästarna och människorna omkring dem."
"Var du ett så kallat "lydigt" barn?"
"Haha, du med mig skämta aprillo. Nej, om det var någon som trodde att jag var ordentlig så lurade jag dem rejält. Har alltid varit ett busfrö av högsta grad. Busringa på dörrar, spruta vatten på folk från duschfönstret, kleta ihop en gegga av mjöl och vatten och kasta på andras fönster, åka nerför backar i barnvagnar..listan kan göras lång.. Det fortsatte nog ända upp på gymnasienivå där vi sprang runt på nätterna bland barackerna på internatet. Hå hå, jaja."
"Jag förstår. Berätta mer om tiden från Berga. Har du kvar mycket minnen därifrån?"
"Självklart. Tiden där la grunden för hela min personliga utveckling, visst var det tufft ibland men jag ångrar inte mycket. Och vännerna därifrån var för livet. Ariana som blev amerikas superveterinär med hennes egna talk-show för djur och Helen som startade sitt egna hund-företag och blev millionär på kuppen, tänka sig att de lyckades så bra. För att inte tala om Niclas som vann världscupen i hoppning hela fyra gånger!
"Ja, det gäller att hålla kvar sina vänner"
"Så är det. Det är de som kände en när man var ung som kan hålla en kvar på jorden och inte förvandlas till någon annan. En tråkig gammal hagga exempelvis"
"Du har även rest en hel del, inte sant?"
"Det är svårt att förklara den besattheten av att få upptäcka nya platser. Det finns massor av outforskade ställen kvar att åka till, jag har nog några år till på mig"
"Men har du inte varit i vartenda land som finns på våran jord?"
"Jo, men länderna förändras ju. Kuba är inte samma ställe som när jag var där senast, det kan jag lova. Nu har de ju demokrati och människorna är lika fria som vi här i Sverige, det är fantisktiskt hur de har styrt upp landet"
"Du har bott bland indiander i sydamerika och buddistiska munkar i Indien. Hur tog du beslutet att ta så många år av livet till det?"
"Jag anser att man ska uppleva så mycket det bara går, vare sig det ger dig bra erfarenheter eller dåliga. Det är inte dagarna som går som är livet, utan de saker som man minns. Så gör sådana saker som du vet att du absolut kommer att minnas. Det jag ville komma fram till var att variera livet! Se ur andra människors ögon, lev som de lever. Det kommer att berika ditt liv, jag lovar".
"Nu börjar tiden rinna ut här. Tack för att du har tagit dig tid"
"Så lite så. Nu ska tanten ut och dansa salsa!"