Jag fyller visst år i år också. Dags att plocka fram rullatorn snart, tror jag.
På ett sätt känns det som att det var alldeles häromveckan jag var den trettonåriga flickan som hade huvudet och hjärtat fullt av hästar och levde allt för ofta sin egna lilla värld. Satt med näsan nere i någon bok och sprang runt med lillsyrran bland kusar och får.
Känns lite vemodigt att inte kunna se världen ur ett barns naiva och blåögda perspektiv. Ingenting var omöjligt och man var en sådan självklar mittpunkt i världen. Jag minns hur jag satt och tittade på tv-programet Gladiatorerna och var helt bombsäker på att jag skulle kunna klå muskelknuttarna hur lätt som helst. Trots att man är äldre och ska vara så mycket klokare är man egentligen bara mer luttrad av hur rutten, förunderlig och svindlande världen kan vara.
Winnerbäck på Zinken i förrgår. De högre makterna hade bestämt sig för att vi skulle få höra om änglar och soldater till regnets ihärdiga smattrande. Vi fixade ett par plastsäckar från en sushi-bar i närheten och jag klampade runt där som en annan gladpackad fisk. Men torr höll jag mig i alla fall, förutom fossingarna. Spelningen var underbar. Så många toner som betytt så mycket genom livet. Drog ut till Berga efteråt där de flesta redan blivit allt för glada i hatten. Sjuk känsla av att det bara var en vanlig skördefest och man skulle få gå ner till baracken och lägga sig. Vakna upp till en ny, underbar dag på världens bästa Berga.
Men för fan. Grattis på mig, Michelle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar