Går hemåt genom natten.
Klockan är efter elva och det är fortfarande ljust på himlen längs kanten uppe vid hustaken. Otroligt att man blir lika fascinerad varje år när sommaren gör sitt intåg. Det är som att kroppen har glömt bort hur solen känns mot huden och man suger in strålarna som en svamp i diskhon.
Jag kommer aldrig att klara av en vinter i Sverige igen. Jag sticker nog iväg detta året också, var som helst där det inte är rusk och snö.
Men nu är det sommar även här.
Stressande på något sätt ändå, man har längtat och väntat. Sommaren har höga förväntningar på sig. Klarar den att leva upp till alla krav?
Kära Sommar. Jag vet hur du känner dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar