Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv

Jag är en mästare på att leva i dåtiden.
Rätt bra på att vara just där jag är för tillfället.
Men usel på att blicka framåt och ha bara en någolunda framförhållning. Det är därför livet har blivit som det är.
Jag är så nostalgisk och minns så mycket av allt det som en gång var, men ändå finns det mängder av information som bara passerar förbi. Som att en miniversion av mig själv som sitter där uppe och raderar filerna en efter en. Man skulle kunna spara dem alla på en disk och ta fram vid behov. Eller förresten. Det är mycket som är bäst att glömma.
Förtränga.
Kasta bort. Som man viker ihop och slänger iväg mattorna en efter en i mattkastet.
Livet kommer aldrig bli var det har varit och det är bäst att inse att det och en själv förändras hela tiden. Man kan inte leva på gamla meriter.
Inte på gammal ost heller.