Idag kommer aldrig bli idag igen

I morse var det spekulanter här för att titta på Bolero. Det är förjäkla dumt att förälska sig i en häst på ett försäljningsstall, men kan bara inte låta bli. Jag hoppas att de inte tyckte om honom för mycket, eller att de hittar en bättre någon annanstans. Men det är svårt att inte inse att han är en helt underbar individ. Men någon gång försvinner allt, förr eller senare. Det handlar om att uppskatta det och de man har just nu, gör man inte det så går man miste om så mycket mer när de inte längre finns där.
En mycket, mycket nära vän till mig dog precis innan jag tog mitt pick och pack och flyttade till Spanien. Jag insåg att jag inte förklarat för honom hur mycket han betydde för mig och hur tacksam jag är och har varit över att ha honom i mitt liv. Han har hjälpt mig igenom så mycket och nu är det försent för att tacka. Men jag hoppas, hoppas innerligt att han förstod det på något vis i alla fall. Det jag vill få fram är att man måste agera NU. Inte imorgon. För en dag existerar inte imorgon. Det må vara en klysha och har sagts många gånger förr, men ta vara på dagen. Säg till dem du älskar hur mycket de betyder. Njut av ögonblicket och kasta bort alla dåliga känslor. Sekunderna är för dyrbara för att gräma sig över småsaker. Allt vi har är här och nu. Idag.

Una dia muy bueno

Så blev det en sen kväll.. natt igen. Min dator och min vän håller mig uppe allt för länge allt för ofta. Det har varit en väldigt lugn och trevlig dag. Det började med regn så vi bara pysslade med manar, det ska flätas och klippas. Hej och hå. Det sprack upp under dagen så vi hann rida några hästar var.


Josep/Turyn, Jag/Luis och Lourdes/Molinero


Josep och Turyn piafferar lite på cykelbanan. Så kan man ju också göra.

Det befriande regnet

Vaknade tidigt av att det smattrade på taket till mitt sovrum. Regn. I mängder, idag igen. Eftersom vi inte har något ridhus kan ingen rida och jag kan inte göra i ordning hästar till dem. Sådana här dagar är det enda jag kan göra att städa sadelkammarna och pyssla lite. Men såsmåningom blir ju allt rent och det vi kan göra är att sitta inne i baren vid den öppna brasan.

Det regnar mycket!
It´s raining a lot!
Mucho lluvia!
Blo mol!

Tänk vad jag kan.

Inga ursäkter

Ge aldrig någon förklaring till ditt handlande. Dina ovänner kommer ändå inte att tro dig, och dina vänner behöver det inte.

La Rambla

The truth

Det du har ska du ge.
Det du behöver ska du få

Denna mening har repeterats om och om i mitt huvud idag av någon anledning. Ge mer. Lev mer.

Work it out

Jag väljer att se det så här. Hjärtat är en muskel, eller hur? När vi tränar kroppen bryter vi ner musklerna, för att de åter ska kunna byggas upp - ännu starkare än förut. Hjärtat har också muskelceller, visserligen inte samma slags fibrer som i övriga kroppen, men ändå. Varje gång jag väljer att hamna i dessa förbannade situationer, bryter jag ner hjärtat tills det gör fysiskt ont. Men som allt för många har skrivit låtar och sånger om - att varje gång gör det bara muskeln starkare. Byt ner, bygg upp, bryt ner, bygg upp och så vidare. Jag kan se det här som en slags träningsvärk. Men så finns det ju de som väljer att aldrig träna igen bara för att det var för jobbigt och smärtsamt. Kanske får konvertera över till dem istället.

Quiero mas

Vaknade tidigt idag igen. Varför tycker inte min kropp om att sova? Den behöver det. Smög tyst ut ur lägenheten som har utsikt över ett livligt La Rambla som de andra har hyr ett par dagar medan de är här. Tog min nya bok, satte mig på ett café med en kaffe som ersättning för min obefintliga sömn. Det är som att mitt fysiska jag hela tiden undrar varför vi måste sova när vi kan göra så mycket annat som är viktigare. Försöker säga att vila behövs, men vi är inte alltid överens. Sällan faktiskt.
Boken jag precis införskaffat råkade som av en slump utspela sig på Cuba och när jag gick ut från caféet träffade morgonstrålarna mig i ansiktet och när jag blundade befann jag mig åter igen på Havannas gator. Jag måste tillbaka snart. Eller i alla fall vetskapen om att jag någon gång kommer att återvända. Ett land som är mitt paradis. Ett komplicerat paradis, men ändå. Min längtan kommer alltid rinna omkring i mitt blod och allför ofta ser jag mina vänners ansikten flimra förbi på gator både här och där i världen.
Efter veckans sista arbetsdag tog vi oss igår ut till stadion för att se Barcelona spela mot Malaga. Det är otroligt hur fotbollen för folk samman. Jag kan inte beskriva hur stort det är här. Som en religion. Om man börjar fundera på vad fotboll egentligen är, vuxna människor som springer efter en liten boll med livet som insats - kan man egentligen undra om vi är riktigt kloka som höjer detta spel till skyarna. Men när man ser hur vackert Messi för fram bollen över planen eller hur tusentals människor sjunger tillsammans och känner atmosfären kan man inte annat än att älska detta.

Freedom

Idag har det varit sommar och jag har varit rätt så hög på livet. Solen brukar ha den effekten på mig. Inkluderat en ny dator (med å,ä och ö), familjen i en lägenhet pa La Rambla ett par dagar, fina manniskor omkring mig som hjälper mig med allt jag kan tänkas behöva. La vida esta muy bueno ahora. Jag ska försöka att inte krångla till livet så mycket, som jag brukar göra. När allt omkring mig är enkelt och bra så skapar jag mina egna problem i huvudet av någon anledning. Som att man inte kan lita pa att det fina stannar och får det att försvinna på eget bevåg innan det bestämmer sig för att fly sin kos. Vad vet jag. Jag vet bara att jag inte vet någonting om livet. Desto mer jag lever och lär mig, inser jag att inget är sant. Det finns ingen riktig sanning, bara den som jag upplever. Den som du upplever. Nu kanske jag svamlar, men det gör inget. För det ar min sanning.

Me encanta

Life is so fucking good right now.