Det var på tiden. Obama väljer nu att börja öppna upp handelsembargot mot Kuba, vilket även gör att exilkubaner får lättare att besöka sitt hemland. Presidenten vill öka kontakten mellan USA och ön i karibien, så att bröderna Castro får mindre inflytande över det kubanska folket.
Min respekt för denne man bara växer desto längre han sitter på sin post, om det är någon som kan styra allt åt rätt håll är det han. I femtio år har kubanerna varit halvt om halvt isolerade från omvärlden, vilket märktes väl när jag var där i början av året. Jag tycker att det är svårt att definera om Kuba är ett fattigt land eller inte, de har alla bostad och ingen svälter. Sjukvården är av högsta klass och de unga får utbildning, men många av kubanerna jag pratade med såg framtiden som rätt hopplös. De äldre kan jämföra med hur de hade det innan revolutionen 1962, då Batistas regering störtades. Men de yngre i min ålder jämför sig med de turister som nu kan besöka landet och känner sig brutalt fångade på sin ö när vi berättar om hur vi reser runt i olika länder. Många av dem trodde att vi var oerhört rika med våra mobiltelefoner och kameror, det finns inte en chans för en medelkuban att köpa elektronik och prylar liknande våra.
All arbetskraft på Kuba är anställd utav staten och lönen motsvarar omkring tio dollar. Vem kan leva på en sådan lön? Flera har mer än ett arbete och många försöker livnära sig på turisterna eftersom dricks från en enda person kan ge mer än vad de tjänar på en månad. Detta gör också att brottsligheten ökar, fast trots det kände jag mig väldigt trygg när jag reste runt i landet som ensam tjej. En del av befolkningen vågar knappt prata med oss utlänningar för att de är rädda för att bli tagna av polisen. De svenska tjejerna jag hittade i Havanna berättade att när de umgicks med sina kubanska vänner blev de stoppade av polisen åtta gånger! De misstänkte att killarna var så kallade "jinateros" som lever på att lura turister. När man väl satt sig in lite hur människorna funkar lärde man sig vilka man skulle undvika..
Trots att människorna på Kuba har haft det och har det svårt så är det ett underbart land med många vänliga människor med musik och salsarytmer i varje hörn..
De förtjänar att få leva fria tillsammans med oss i den övriga världen.
söndag 24 maj 2009
tisdag 19 maj 2009
Ur Livets längtan efter sig självt
En vän till oss vandrade längs en öde havsstrand i Mexico medan solen var på väg att gå ner. Där han gick började han skymta en man på avstånd. Allteftersom han kom närmare märkte han att mannen, som tillhörde lokalbefolkningen, ideligen lutade sig ned, tog upp något och kastade ut det i vattnet. Gång på gång slungade han ut föremål i oceanen.
När vår vän kom ännu närmare, märkte han att mannen plockade upp sjöstjärnor som hade spolats upp på stranden och lät dem singla ut i vattnet, en i taget.
Vår vän blev förbryllad. Han gick fram till mannen och sade "God kväll, min vän. Jag undrar vad du håller på med"
"Jag kastar de här sjöstjärnorna ut i havet igen. Just nu är det lågvatten, förstår du, och de har allihop spolats upp på stranden. Om jag inte hyvar dem tillbaka ut i vattnet, dör de här uppe i sanden av brist på syre".
"Jag förstår", svarade vår vän, "men det ligger säkert tusentals sjöstjärnor längs vattenbrynet. Du kan omöjligt hinna med allihop. De är helt enkelt för många. Och inser du inte att samma sak troligen händer på hundratals stränder, överallt utmed kusten? Begriper du inte att det omöjligt kan göra någon skillnad vad du gör?"
Mannen från trakten log, böjde sig ned och tog upp ännu en sjöstjärna, och medan han kastade den tillbaka ut i havet svarade han: "Det gjorde skillnad för den där".
När vår vän kom ännu närmare, märkte han att mannen plockade upp sjöstjärnor som hade spolats upp på stranden och lät dem singla ut i vattnet, en i taget.
Vår vän blev förbryllad. Han gick fram till mannen och sade "God kväll, min vän. Jag undrar vad du håller på med"
"Jag kastar de här sjöstjärnorna ut i havet igen. Just nu är det lågvatten, förstår du, och de har allihop spolats upp på stranden. Om jag inte hyvar dem tillbaka ut i vattnet, dör de här uppe i sanden av brist på syre".
"Jag förstår", svarade vår vän, "men det ligger säkert tusentals sjöstjärnor längs vattenbrynet. Du kan omöjligt hinna med allihop. De är helt enkelt för många. Och inser du inte att samma sak troligen händer på hundratals stränder, överallt utmed kusten? Begriper du inte att det omöjligt kan göra någon skillnad vad du gör?"
Mannen från trakten log, böjde sig ned och tog upp ännu en sjöstjärna, och medan han kastade den tillbaka ut i havet svarade han: "Det gjorde skillnad för den där".
tisdag 12 maj 2009
Fritt fall
Här står jag bland böckerna på biblioteket nu igen och stinker, förlåt.. doftar häst. Men vad ska man göra när man inte har internet i lägenheten. Har inte möjlighet att fixa det just nu, vet inte ens om jag vill det. Ödslar för mycket tid vid den förståndsnedsättande plastlådan annars.
Är frisk från förkylningen nu och ska sätta igång med löpandet igen, har smygtränat lite men det var tydligen inte alls bra för luftvägarna. Men att springa är som terapi. När man kommer in i lunket och börjar tänka för mycket ökar man bara tempot så att man inte har kraft att känna efter när tankarna gör det rörigt för en.
Hela mars och delar av april var jag som hög på livet med drömmar som for runt i kroppen och blev sanna och när jag vaknade upp ur den där euforin föll jag ner till jorden igen. Hårt.
Det är lätt att vara obotlig optimist när man är i denna salighet, men den prövas hårdast under de stunderna livet inte är som lättast. Men för att använda den gamla klyschan, att det som inte dödar det härdar. Så mitt i allt så försöker jag att känna tacksamhet istället, kroppen mår så mycket bättre av det.
Nu ska jag befria dessa stackars satar här från mina hästmolekyler som svävar omkring mig. Hem till min kära lägenhet och hoppa in i duschen, dö en smula i sängen och sen in till stan för att dricka Chai latte med Marre. Mer Chai latte åt folket säger jag!
Är frisk från förkylningen nu och ska sätta igång med löpandet igen, har smygtränat lite men det var tydligen inte alls bra för luftvägarna. Men att springa är som terapi. När man kommer in i lunket och börjar tänka för mycket ökar man bara tempot så att man inte har kraft att känna efter när tankarna gör det rörigt för en.
Hela mars och delar av april var jag som hög på livet med drömmar som for runt i kroppen och blev sanna och när jag vaknade upp ur den där euforin föll jag ner till jorden igen. Hårt.
Det är lätt att vara obotlig optimist när man är i denna salighet, men den prövas hårdast under de stunderna livet inte är som lättast. Men för att använda den gamla klyschan, att det som inte dödar det härdar. Så mitt i allt så försöker jag att känna tacksamhet istället, kroppen mår så mycket bättre av det.
Nu ska jag befria dessa stackars satar här från mina hästmolekyler som svävar omkring mig. Hem till min kära lägenhet och hoppa in i duschen, dö en smula i sängen och sen in till stan för att dricka Chai latte med Marre. Mer Chai latte åt folket säger jag!
måndag 11 maj 2009
Man blir inte klokare bara för att åren går. Men man har chansen.
Dagen i dag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer,
den kan inte få mer innehåll än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag, den har du.
Använd dig av den.
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa en annan.
Kanske dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
onsdag 6 maj 2009
Att förlåta alla är lika stor synd som att inte förlåta någon
Seg i klumpen mellan axlarna och en hel del muskler runt om i kroppen. Försöker intensivt att intala mig att jag är frisk, go och glad. Frisk, glad, positiv och go och glad. Självklart. På fredag bär det av till ryttis på tävlingar, ska bli kul att komma ut och visa hur fin lilla tokan är nu.
Tack och lov för att det finns byggarbetare, det blir inte lika tomt i stallet när de härjar omkring där. Har ju kära morgonpasset att lyssna på men det är inte riktigt samma sak. I stallet vid stav finns det ju i alla fall mer folk, polacker och praktikanter och det är trevligt.
Blivit irriterad på det mesta idag utan min tillåtelse, kunde bara inte hjälpa det. Ville ta en torvbal att banka på och slå sönder. Men det skulle ta för mycket tid så det fick bli kniven istället. Rest in peace.
Tack och lov för att det finns byggarbetare, det blir inte lika tomt i stallet när de härjar omkring där. Har ju kära morgonpasset att lyssna på men det är inte riktigt samma sak. I stallet vid stav finns det ju i alla fall mer folk, polacker och praktikanter och det är trevligt.
Blivit irriterad på det mesta idag utan min tillåtelse, kunde bara inte hjälpa det. Ville ta en torvbal att banka på och slå sönder. Men det skulle ta för mycket tid så det fick bli kniven istället. Rest in peace.
tisdag 5 maj 2009
En ö i mitt hjärta
Jag tänker ofta på Kuba.
Inte alls för sällan spatserar jag fram på Havannas bakgator.
Någon gång varje dag möter jag de som fanns med mig just där, just då. Kvinnan mitt emot som enträget hängde ut nytvättade, vita kläder och lät dem svaja i vinden. Den gamle farbrorn som satt på trappen nedanför, log finurligt och vinkade upp till mig varje morgon. Janier som så tålmodigt väntade varje gång jag behövde slå upp nya ord i den spanska ordboken och lärde mig dansa på balkongen. Mannen som jag tyvärr glömt namnet på, som lät mig åka med i hästkärran och visade mig bergen. Mijail, som arbetade i bokaffären och hjälpte mig med allt från att ladda telefonen till att lära mig Kubas "do´s and dont´s". Jag sitter på det fallfärdiga tåget och gör en man överlycklig för att han får öva på sin dammiga engelska medan han åker de två och en halv timmarna från jobbet.
Jag blundar och känner hur vinden följer med vågorna in och slår mot Malecón. Satte på tv´n en söndagsmorgon nyligen och hamnade i ett program från Havanna och såg mina gator och torg igen, vilket var en sorgligt nostalgisk, men härlig känsla.
Inte alls för sällan spatserar jag fram på Havannas bakgator.
Någon gång varje dag möter jag de som fanns med mig just där, just då. Kvinnan mitt emot som enträget hängde ut nytvättade, vita kläder och lät dem svaja i vinden. Den gamle farbrorn som satt på trappen nedanför, log finurligt och vinkade upp till mig varje morgon. Janier som så tålmodigt väntade varje gång jag behövde slå upp nya ord i den spanska ordboken och lärde mig dansa på balkongen. Mannen som jag tyvärr glömt namnet på, som lät mig åka med i hästkärran och visade mig bergen. Mijail, som arbetade i bokaffären och hjälpte mig med allt från att ladda telefonen till att lära mig Kubas "do´s and dont´s". Jag sitter på det fallfärdiga tåget och gör en man överlycklig för att han får öva på sin dammiga engelska medan han åker de två och en halv timmarna från jobbet.
Jag blundar och känner hur vinden följer med vågorna in och slår mot Malecón. Satte på tv´n en söndagsmorgon nyligen och hamnade i ett program från Havanna och såg mina gator och torg igen, vilket var en sorgligt nostalgisk, men härlig känsla.
måndag 4 maj 2009
Lev. Eller något.
Börja med efterrätten. Följ ditt hjärta. Lev efter dina drömmar. Ha olika färg på strumporna. Älska ditt inre barn. Ge dig själv presenter. Gunga i månskenet. Tag en texi ett kvarter. Lita på livet. Säg att du kommer från en annan planet. Njut långsamt. Klä upp dig till frukost. Överraska dig själv. Be människor på gatan om hjälp med fickparkeringen. Prata med blommorna och förvänta dig ett svar. Gå till jobbet i pyamas. Krama träd. Skicka ett kärleksbrev. Sätt ut gröt till utomjordingarna. Välj ljuset. Sök din galenskap. Sitt vid en eld och berätta sagor. Småprata med främlingar. Ligg naken på ett fårskinn. Förlåt dig själv och andra. Släpp taget. Kasta bort stenarna du bär på i din ryggsäck. Sjung högt för dig själv. Uppskatta det du har. Klä ut dig. Ta en ledig dag. Håll inte igen. Släpp in. Kasta måste-listan. Det finns ingen skuld. Undvik rea. Sprid ditt ljus. Bränn inte ut dig. Ha tröjan bak och fram. Avstå inte. Du är bra som du är. Campa i trädgården. Njut av din kraft. Drick solsken. Uppskatta din kraft. Våga något nytt. Gå barfota. Tänk att du har semester varje dag och tänk att du arbetar frivilligt. Stå vid havet när det stormar. Förvänta dig det bästa. Bryt rutiner. Fråga inte om lov. Gör det omöjliga. Det finns hopp om framtiden. Universum ger dig det du vill ha. Prutta när du behöver det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)