Första lediga dagen på ett tag nu och regnet smattrar mot fönstret. Nog är sommaren över alltid. Varma strumpor och långa byxor. Regnpisk i ansiktet, kalla händer och en stängd park. Löven dör långsamt, klaffsar i leriga hagar för att hämta smutsiga hästar. Melankolin bankar i bröstet och önskar vännerna tillbaka. Jag vet vad jag har att se fram emot.
Håll ut. Vi ska inte stanna länge, intalar jag mig själv. Än är löven kvar och människorna skrattar i parken. Ta en dag i taget. Så länge du håller mina händer är de varma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar