Augusti.
Min månad.
Som jag förstås delar med några miljoner andra. Min månad att fylla tjugosju. Som jag förstås även upplever med några andra miljoner. Min åldersnoja, som började just i augusti. För ett par år sedan. Som jag är ganska så säker på att ett par miljontals människor har de med.
Men snart fyller jag alltså år. Tjugosju. Jag kan faktiskt inte sätta ord på vad som rör sig i mitt bröst och uppe i knoppen. För ibland i mitt sinne så är jag så mycket äldre än så, men jag har inte heller upptäckt hur det känns att lämna barndomen.
Livet har varit så långt, redan nu.
Livet.. När började det?
Tjugosju.
I augusti.
Jag minns årskurs sju. Åsö grundskola. Klassföreståndare Louise delar ut papper där vi ouppmärksamma elever ska i rutan fylla i vad vi tror att vi kommer att vara om tio år. På bilden ritar jag mig själv med långt lockigt hår. Jag har en smal hals. Jag är ridlärare. Och på frågan om vad jag ska göra bättre då än nu, så svarar jag på ett självklart sätt - jag ska rida bättre.
Min vision.
Det var vad jag skulle uppnå. Skulle mitt trettonåriga jag acceptera hur det blev? Är jag över förväntan eller hade hon trott mer om mig?
Fast. Jag mår ju rätt så bra.
Och det är ju helt okej det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar