Känner mig ändå inte helt slut trots att det just slog över till några minuter över fem på morgonen efter en natt med obefintligt med sömn, bara mina ögonlock känner av tyngdlagen en aning lite mer än vanligt. Ibland kommer inte min kropp och jag överens om när man borde sova och inte. Fast å andra sidan så är det ju så att vi båda egentligen innerst inne tycker att det är ett nedrans slöseri det där med att vara försänkt i sömn. Att ligga rakt upp och ner och vara i en form av medvetslösenhet. Att vara omedveten om omvärlden är vi ju så länge ändå innan vi föds, så varför ska vi behöva vara det även under det korta liv vi har?
Min säng har blivit ockuperad av min kära tokiga syster och min minst lika tossiga barndomsvän Tuss. Inte nog med det så övernattar det en spanjor och en grönalundare på mitt golv bland kuddar och allehanda filtar. Jag själv tog min flykt till en trevlig plats med lite mera space. Muchas gracias.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar