Attans.
Jag har varit för optimistisk igen och trott att jag är någon slags superwoman. Men hur mycket jag än vill, så KAN jag inte vara på två ställen samtidigt. Har fått släppa första perioden på Grönan för mitt arbete på ridskolan.
Det är svårt att förklara för en normal människa hur mycket Gröna Lund kan betyda för oss som har blivit skadade utav detta ställe. Känslan från förra sommaren slår till ibland och då vill jag flyga tillbaka i tiden och landa där för en stund.
Men jag trivs verkligen på ÖR och får finna mig i att leka med barnen och hästarna medan Grönan slår upp portarna utan mig.
Har äntligen nästan blivit frisk nu och det är så skönt att orka vara social igen. Att orka träna. Orka tänka positivt. Jag har haft det lite problematiskt på sistone med att få ihop det, men har haft en del änglar runtomkring mig som har ställt upp. Är så tacksam, guld till er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar