Slår på tv:n (har våldgästat min mor då jag inte äger någon sådan apparat själv) efter en låång dag och det första som dyker upp på skärmen är den gamla godingen Eva och Adam. Den tös som inte tyckte att han var universums sötaste räcker upp en hand och den som inte gör det ljuger. Så det så.
Flashback AB till mellanstadiets svåra tid. Ack, så hårt man kunde tycka att livet var. Den kärleken man upplevde på den tiden var så stor och mäktig, så enorm att man inte riktigt kunde greppa känslan. Jag tror att man.. (varför säger jag man hela tiden, jag kan ju inte tala för alla). Jag tror att JAG inte kommer att få uppleva en sådan kärlek igen. Jag har svårt att tro att jag någonsin kan låta mig känna så igen. Det har jag blivit alldeles för klok för. Jag säger det inte med någon bitterhet. Jag säger det inte med någon sorg - utan det är bara ett rakt konstaterande.
Slet i stallets privatdel under morgonen och förmiddagen för att sedan ta mig ut till Västerhaninge och hästarna. Vår, vår. Underbara vår. Både Pip och Lisa körde hårt på att lera är den bästa inpackningen för pälsen. Jag undrar om lilltjejen var akrobat i sitt förra liv, så som hon kan vrida och snurra runt MEDAN hon är i luften. Med mig på. Det är en konst i sig bara det.
Jag önskar så att jag kunde klona mig.
Vill så mycket. Men så lite Michelle som inte räcker till.
Jag är en SVIKARE. Kommer inte vara där när Grönan slår upp portarna för säsongen. Hur är det möjligt? Kalla mig svikare om ni vill.
Det gör jag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar