Suerte

Nyckelpigor står väl för lycka?
Fann den här parveln uppe i bergen i morse.

We are the people

Idag känns det som att jag och universum spelar i samma lag. För en lång, lång tid har vi inte ens spelat i samma liga. Jag har nog varit nere på knatte-nivå. Jag sprang min löprunda med lätta steg, luften var klarare att andas och mina mungipor hänger inte nere vid knäna.
Gårdagens kväll spenderade jag vandrandes runt i Barcelonas kvarter. På en outforskad gata reste sig en kyrka i skyn och gitarrtoner klinkade ur den stora porten. Jag klev in och satte mig på en tom bänkrad. Kikade upp i det höga taket och funderade. Mina händer knäppte sig automatiskt och jag gjorde något som jag egentligen inte gör. Jag bad. Bad om ett mirakel. Mannen med gitarren fortsatte spela och jag satt och njöt av ögonblicket för ett tag. Mina fötter vandrade runt några timmar till bland klingande musik, glada turister och roliga bohemer. Någon hörde mina böner och fick mig att resa mig ännu några steg.

Spolar spindeln bort..

Minour

Hur har jag kunnat vara så förbaskat dum i huvudet? Snälla, låt mig får göra en tidsresa och ställa saker och ting till rätta..

Det regnade som bövelen igår och i natt, så i morse låg det en tät och fyllig dimma över gården och bergen. Solen tittade fram och gjorde dagen ljuvlig!

Positivitet

Jag älskar solen. Jag älskar kaffe. Jag älskar mina gummistövlar. Jag älskar min syster. Jag älskar att springa. Jag älskar Ingrato. Jag älskar gryningen. Också stjärnorna. Jag älskar att arbeta med hästar. Jag älskar min Pikeur-jacka. Jag älskar en len hästmule. Jag älskar mig själv när jag är bra. Jag älskar mitt förflutna. Jag ska älska min framtid. Jag älskar dadlar. Jag älskar flygplatser. Jag älskar färgglada strumpor. Jag älskar att fara runt. Jag älskar min bästa vän. Jag älskar att man kan förändras. Jag älskar att drömma. Jag älskar palmer. Jag älskar glada främlingar. Men jag älskar också glada vänner. Jag älskar den även om de inte är så glada. För det är väl då de bäst behöver det?

Run, Forrest. Run!

Känner mig fortfarande som skräp, så det tog mig en sjurackarns viljestyrka att snöra på mig löparskorna, dra på mig springkläder och plugga in musik i öronen. Blev förvånad när mina ben svängde till vänster istället för höger vid floden och jag hamnade till slut uppe i bergen på de nya vägarna som vi fann igår. Efter en dubbelt så lång runda kände jag mig fortfarande fräsh! HUR kan jag fortfarande ha så bra kondis efter sånt uppehåll? Jag tycker om min kropp ibland.

Houdini

Teo försöker bryta sig ut, eftersom han vet att middagen ligger inne i stallet!

Cariño

Kära du. Förlåt en gammal vän, se att denne

kan förändras och lära sig från sina fel

Med min flicka uppe på höjden

Man måste vara förberedd på det oförberedda. Min Ingrato åkte idag. Chefen säger att han kommer tillbaka, men jag tror inte riktigt på vad han säger. Min älskade, glöm mig aldrig - var än du än kommer att befinna dig. Tog min Nena och red iväg upp emot bergen, tänk att jag aldrig varit upp så här långt trots att jag bott här i två år. TVÅ år.. hur gick det till? Vart har mitt liv tagit vägen? Red bland fälten och bräkande får, solen började gå ner och färgade allt i en ljusröd ton. Jag kände mig fridfull och sorgsen men ändå lycklig på en och samma gång. Finner att inom mig är jag bara ett barn men också så gammal och trött. Men hur kan man känna sig så klok och så dum samtidigt?
Det börjar bli höst nu. Men jag är glad att det inte är en svensk en.