Jag ska bara..

En strumpa.. två strumpor. Å hej, och...hå. Ett linne. En mössa. Suck och stön. Ett byxben.. och tvåå. Pust. Bara skorna kvar. Att få på sig träningskläderna efter ett långt uppehåll är nästan hårdare än själva springandet. Halvvägs igenom den mödosamma klädpåsättningen bestämmer jag mig för att skriva ett blogg-inlägg. Så pass jobbigt är det. Är hemma i lägenheten nu sedan igår, men längtar redan tillbaka till min lilla röda stuga. Lugnet. Hästarna. Älskade hästar. Tvåbeningarna. De som kallas för vänner och trevliga bekanta. Tack för att ni finns.