5 timmar

Vindarna far runt knuten och löven vägrar att ligga stilla på sin plats på marken. Känner mig stark och svag på en och samma gång, så mycket lycka och sorg får samsas på samma plats i varenda en av mina celler. Jag. Tycker. Om. Så. Mycket. Hur ska jag klara mig utan dig..
Smög förbi butiken igår innan jag åkte ut till gården. Kaanske råkade jag köpa ett par nya ridstövlar. Lite sådär. Typ. Det måste vara därför hästarna har gått så underbart bra idag. Irina kunde galoppera åt bägge hållen utan att det blev korsgalopp när hon får lite samling på kroppen. Hinezka lät jag trava och galoppera på rätt så långa tyglar men med eftergift i nacken. Då stod jag också en hel del i lätt sits för att låta hennes rygg vara helt fri så att hon kan stretcha överlinjen och även få in bakbenen långt under sig. Jerzy fick nya fina fötter och var hur mjuk och smidig som helst. Laddar om för en ny omgång nu efter lunchen, på med långkalsonger och mössa. Vantar och varmt te. Inte okej. Jag måste iväg, så är det bara. Jag överlever inte i det här landet, hur mycket jag än älskar er alla.
Ett steg närmare värmen nu. En meter längre bort från precis nu. Ett steg närmare mitt ego. Ett stort kliv från dig. Men jag bär alltid mitt hjärta nära kroppen. Det blåser upp till storm nu.