Promenerade genom Solna med Aslan hem till bror igår och på vägen bredvid ett hyreshus låg det en hel hög med trasiga saker som troligtvis skulle slängas. En tvådelad stol, kartonger, gardinstänger och mitt bland allt låg en gammal jordglob. Jag är alldeles för kär i kartor och världsbilder för att låta den gå ett sådant öde till mötes så jag plockade på mig världen för att rädda den från en säker död. Det verkar inte vara den senaste modellen eftersom sovjetunionen fortfarande breder ut sig i väst, men jag tycker om den nästan mer för det. Kanske kan den ligga på vinden tills jag kommer hem igen.
När jag kliver av pendeltåget bokstavligen vräker regnet ner och jag kommer på den brilljanta idén att slänga ikea-kassen över huvudet och ta globen under armen. Folk stod kvar under taket medan jag vandrade rakt ut i det blöta. "Suckers!" tänker jag och går i rask takt i riktning hemåt. Hinner ett par meter innan jag tror att jag blir nedslagen och tappar nästan luften av smärtan. Inser snabbt att det inte är någon person utan stolpen på en telefonkiosk. Brutalt ont gjorde det och min jord fick sig en stor buckla som breder ut sig ända från Bolivia ner till Antarktis.
Är huvudet dumt får kroppen lida.
Tydligen hela världen också.
2 kommentarer:
Wow! Du har ett sätt att skriva på, som är otroligt vackert och medryckande. Det skulle jag aldrig kunnat gissa.
// André
Fyfan jag tror jag grät och garva när jag läste inlägget. Du väcker en gömd dimension med din text! Saknar dig min vänn! Ses i Peru snart!
//Christina
Skicka en kommentar