onsdag 17 december 2008

Fina klappar och farlig tråd

I skrivande stund är det exakt nitton dagar kvar tills mitt plan lyfter mot Havanna. Julen och allt annat tjaffs tar inte upp så mycket plats i den övre delen av kroppen som kallas hjärna, då jag har siktet inställt på en förhoppningsvis underbart spännande ö med många fantastiska människor och upplevelser. Visst är det mysigt med all julstämning som fladdrar runtomkring och över en, men det känns som att jag lever i min egen lilla bubbla. Älskar dock att ge bort julklappar så det ska jag ändå försöka att få klart mellan allt hästande och jobbande i butiken. Om jag hade obegränsat med de små lapparna med siffror på så skulle jag ge presenter till varenda människa jag tycker om. Nu är fallet tyvärr inte så.

Igår när Falconi och jag var ute på en runda i skogen tyckte jag att jag hörde någon som skrek i skogen, så jag styr honom rätt in bland träden. Tänkte om det var någon som druttat i sjön och behövde hjälp. Lyssnar och letar, men hittar ingen. Efter en stund dyker några grönklädda män upp och det var tydligen de som fört liv. Ingen som är i livsfara med andra ord. Hittar en ny liten stig och tror att vi är i riktning mot den vanliga vägen. Men icke, rider runt där och för en stund får jag lite halvpanik över att jag inte ska hinna in till butiken. Till slut kommer vi ut och när vi nästan är ute på vägen igen hör jag hur det skramlar till vid hans bakben. Jag kastar mig av honom när jag inser att det är någon jubelidiot som lämnat ståltråd mitt i skogen! Falconi står där med intrasslade ben och jag försöker att hålla honom helt stilla eftersom att om han känner att han sitter fast kommer han att få panik. Håller i tyglarna samtidigt som jag försöker att trassla ut honom med mina fötter, han hoppar runt lite och som ett under kommer han till slut loss. Fy fan! Inga skador på benen i alla fall. Puh! Arg som ett bi och lite skakig i benen hoppar jag upp igen. Mongot som lämnade skiten där borde skjutas.

In till butiken nu och slå in massvis med julklappar. Är förvånad över att jag inte tröttnar, tycker det är barnsligt roligt.

Inga kommentarer: