En ynka liten dag.
Och Michelle har som vanligt en väska som fortfarande står på sängen och gapar halvtom. Kläderna ska lukta gott och pengarna förvandlas till dollar. Men har haft tankarna och sinnet fokuserat på allt annat än det som borde göras. Men nu känns alltid klarare än någonsin. Nu kan jag åka och bara lämna allt. Bara vara.
Aldrig mer ska jag lämna ut mig själv på det sättet utan att veta vart resan slutar någonstans. Det är ju vansinne att bara hoppa på ett tåg och hoppas att det leder dit man vill.
He takes the day but I'm grown
And in your way,
In my blue shade
My tears dry on their own.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar