Klockan är 11:41.
Om 59 minuter lämnar jag svensk mark för att segla genom luften ner till Frankfurt. Kanske hittar jag en dator där nere också, så jag kan fortsätta uppdatera min resa.
Började bra. Hade fortfarande inte packat färdigt igår kväll då mina kläder ännu var våta.
Ingen panik. På något sätt är det ändå lätttare att göra färdigt allt i sista stund. I alla fall för en sådan som jag, som alltid har sådan beslutsångest. Då måste det bli färdigt och man behöver inte fundera så mycket.
Ett par minuter innan jag skulle åka kom jag på att det kanske kan vara bra att ha biljetten med sig. Fort på bärbara datorn, mata in den i USBn, in till stationära och skriva ut på skrivaren som har sett bättre dagar. Flax att det ändå gick. Biljett kan vara bra att ha.
Resan till Arlanda gick fortare än väntat och paniken behöver inte infinna sig. Checkar in, genom kontrollen där jag tyvär behövde slänga drickan jag fick av Charlotte (men halstabletterna och tidningen har jag kvar!). Jag förstår inte att man alltid känner mig som en brottsling när man går igenom den. Så skyldig på något sätt, som att röngenstrålarna ser igenom en och alla dumheter man har gjort.
Upptäcker till min fasa att mobiltelefonen ligger kvar på sängen där hemma. Eller i fåtöljen. Eller.. Ja, någonstans förutom här är den i alla fall. Krattans. Är det Michelle i ett nötskal eller är det? Får helt enkelt ta och klara mig utan den. Köpa en ny där borta.
Börjar prata med en trevlig kille som också ska till Florida men via Reykjavik och vidare till Orlando. Han är fotograf och hjälper mig att ställa om en massa inställningar på min kamera så den blir som den en gång var. Nu ska jag fota massor där borta i det stora. Får hans nummer så kanske blir det en sväng upp till Orlando också.
Jag älskar flygplatser. Så mycket människor, på väg någonstans.
Efterlängtade möten. Hemska avsked. Människor från så olika platser.
Böckerna är inhandlade (fick tag på Hanteringen av odöda som Björn tipsade mig om för evigheter sen) och En kortfattad historik över nästan allting. Michelle ska bli smart. Ipoden är laddad, tack underbara, underbara Carro för att jag fick låna den. Färdkosten är inhandlad.
De här 17 timmarna kan nog inte fördrivas på bättre sätt.
Nu lämnar jag er med detta regnblöta januari-Sverige. So long!
Om 59 minuter lämnar jag svensk mark för att segla genom luften ner till Frankfurt. Kanske hittar jag en dator där nere också, så jag kan fortsätta uppdatera min resa.
Började bra. Hade fortfarande inte packat färdigt igår kväll då mina kläder ännu var våta.
Ingen panik. På något sätt är det ändå lätttare att göra färdigt allt i sista stund. I alla fall för en sådan som jag, som alltid har sådan beslutsångest. Då måste det bli färdigt och man behöver inte fundera så mycket.
Ett par minuter innan jag skulle åka kom jag på att det kanske kan vara bra att ha biljetten med sig. Fort på bärbara datorn, mata in den i USBn, in till stationära och skriva ut på skrivaren som har sett bättre dagar. Flax att det ändå gick. Biljett kan vara bra att ha.
Resan till Arlanda gick fortare än väntat och paniken behöver inte infinna sig. Checkar in, genom kontrollen där jag tyvär behövde slänga drickan jag fick av Charlotte (men halstabletterna och tidningen har jag kvar!). Jag förstår inte att man alltid känner mig som en brottsling när man går igenom den. Så skyldig på något sätt, som att röngenstrålarna ser igenom en och alla dumheter man har gjort.
Upptäcker till min fasa att mobiltelefonen ligger kvar på sängen där hemma. Eller i fåtöljen. Eller.. Ja, någonstans förutom här är den i alla fall. Krattans. Är det Michelle i ett nötskal eller är det? Får helt enkelt ta och klara mig utan den. Köpa en ny där borta.
Börjar prata med en trevlig kille som också ska till Florida men via Reykjavik och vidare till Orlando. Han är fotograf och hjälper mig att ställa om en massa inställningar på min kamera så den blir som den en gång var. Nu ska jag fota massor där borta i det stora. Får hans nummer så kanske blir det en sväng upp till Orlando också.
Jag älskar flygplatser. Så mycket människor, på väg någonstans.
Efterlängtade möten. Hemska avsked. Människor från så olika platser.
Böckerna är inhandlade (fick tag på Hanteringen av odöda som Björn tipsade mig om för evigheter sen) och En kortfattad historik över nästan allting. Michelle ska bli smart. Ipoden är laddad, tack underbara, underbara Carro för att jag fick låna den. Färdkosten är inhandlad.
De här 17 timmarna kan nog inte fördrivas på bättre sätt.
Nu lämnar jag er med detta regnblöta januari-Sverige. So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar