Palenque, reparera mig.

Har varit i Palenque nu i några dagar. Börjar känna hur jag landar, hur själen sakta kommer ikapp. Jag undrar bara hur jag kommer att känna när den anländer.
Att bara sitta och läsa, leka med hundvalparna eller att höra fåglarnas tjatter i djungeln är som en väl läkande medicin. Men det gör hur som helst förbannat ont fortfarande. Men jag antar att man mår som man förtjänar.

Cancun

Mexico är hett och svettigt, även på kvällskvisten. Känns som att jag blev lurad lite av taxi-snubben från flygplatsen. Men det är sånt man får ta i ett nytt land antar jag. Har hoppat in på ett hostel och ska efter välbehövlig sömn bege mig imorgon ner till Palenque.

On my way

01:34 2 Juni 2011
Efter ett något försenat plan och en svajig färd landade jag återigen på Barajas i Madrid. Kul att jag känner mig så hemma på flygplatsen trots att jag inte har sett någonting alls utav själva staden. Kanske är det inte så mycket att se. Inte i jämförelse med Barcelona. Seg i skallen, men bänken är för obekväm att sova på. Måste ju tänka på stöldrisken av bagaget också. Den nya väskan Katie och Anete gav mig innan jag for, den nya svarta med rosa hjärtan på. Hurra. Där försvann min image som cool traveller direkt kan jag ju säga. Ska läsa ut boken nu så att jag kan dumpa den någonstans, för att snabbare lätta på kilona i bagaget.

Leaving Barcelona

20:19 1 Juni 2011
El Prat´s nya terminal är enorm. Med stora glasväggar och skinande golv. Ska strax gå ombord på planet till Madrid. Ett steg närmare Mexico. Såg just att jag har lite hästskit kvar på skon. Heja Michelle. Har i vanlig ordning sprutat på mig parfym från taxfree-shopen, det hör liksom till.

Sadness is a blessing.

Världen är alldeles nytvättad efter gårdagens storm som drog över. Solen speglar sig i vattendropparna som hänger kvar i trädkronans blad och pölarna drar sig långsamt undan. Allt är som ursprunget ur en tvätt i sextio grader fintvätt. Jag känner mig som att jag också var med av en del av programmet, men att jag endast deltog i centrifugeringen. Min värld har vänts upp och ner. Jag har vänt upp och ner på min värld. Allt är ut och in och bak och fram.
Armarna hänger stilla men hjärtat mitt snurrar fortfarande runt och kippar efter andan av g-krafterna. Jag raderar bort spåren efter mig och jag vet inte om jag svävar eller faller. Jag skulle kunna försöka hoppa upp i luften av lycka men skulle troligtvis falla ner till marken efteråt av den tunga sorgen i mina celler. Jag har svårt att andas.

Dejalo

Man är inte stark för att man kan hålla kvar, man är stark för att man kan släppa taget.



...försöker jag intala mig..

Que es eso?

Inte hann jag med att rida alla hästarna idag inte. Med Katie borta den här veckan har jag dubbelt upp. Det är underhållande att rida hennes små finurliga kusar med. Queseso´s "jag-svär-jag-kan-ta-den-här-långsidan-fem-sekunder-snabbare-än-förra"-manöver är inte så kul när man sitter där uppe på jättehästen som egentligen bara är en bebis, men är ganska roliga såhär i efterhand. Och jag skrattar åt Ministro´s "Åh-är-det-där-du-har-i-handen-verkligen-till-mig"-blick medan han lägger huvudet lite på sne. De har verkligen alla sina egenskaper och härligheter.
Min Ingrato går som en klocka just nu och jag kan till och med nästan sitta ner ordentligt i hans märkliga trav. Solen har legat på ordenligt de senaste dagarna och det är svettigt. Men jag trivs.

Dilemma

Heter det skriva upp eller skriva ner? Säger man brinna ner eller brinna upp?

Oh, Airplane. Dear Airplane.

Lämnade ett regnigt Barcelona förra veckan och nu är det istället ett regnigt Stockholm jag smiter ifrån. Far strax ut till Arlanda för att ta mig över hela Europa igen. Saknar min Zorro och alla hästarna. Veckan har känts lång, men ändå för kort. Ska se Brita en snabbis innan jag far för att återlämna en laddare, då jag lyckades glömma min egen där nere.

Dolor