Jag håller nätt och jämt ihop. Kvällarna och nätterna är värst. Jag saknar dig, älskade Camilo. Jag kan inte le. Jag kan inte äta. Kan inte andas. Jag går runt i min älskade stad, men våra minnen sitter i varje gatuhörn och jag får en kallsup varje gång jag tänker för mycket.
Jag skulle ge allt för att vrida tiden tillbaka. Göra om. Göra rätt.
Jag kan numera bara sända dig mina varmaste tankar och all kärlek i mitt hjärta. För den finns kvar där, det vet du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar