Tom som en glasflaska

Nu kan inte mer gå sönder i mig. Allt är redan borta. Jag lämnar allt och ingenting, med en tom skål som jag ska låtas fyllas med vad som fyllas ska. Min själ är antingen för tung eller för lätt för att kännas av i detta nu. Den har förmodligen redan begett sig av. Snart kommer jag efter. Snart hittar jag igen. 

Jag vill inte bort för att rymma. Jag vill bort för att känna mig hemma igen. Vara där jag bör vara. På vandrande fot rakt dit min näsa pekar. 

Kanske någonstans där på vägen väntar min själ in mig.