Kan han inte bara komma tillbaka? Det kan väl inte få vara så, att han ska vara borta nu. För alltid. För alltid?! Det är en väldigt lång tid. Kan han inte bara komma hit igen, så att jag får berätta för honom att han inte var en sådan usel pappa som han själv tyckte. Kan han inte bara få vara här, så jag kan säga att jag inte klandrar honom för någonting alls. Kan jag inte bara få krama honom och tacka för allt. Kan jag få vida tillbaka tiden och vara en bättre dotter. Kunde jag inte bara vara där när du behövde mig? Kan jag bara få låna dig igen för en stund så att jag kan få säga förlåt.
Jag vill krama dig hårt.
För krama dig igen kommer jag aldrig att få göra.
Jag kan bara hoppas, att någonstans.. var du än är. Så känner du min ånger och min sorg. Och att min kärlek far genom atmosfären och träffar dig rätt i hjärtat. Och att någon dag, så lär du mig att spela gitarr så som vi sa att du skulle göra. Och så sitter vi där vid brasan och lirar låtarna du tycker om så.
Nästa gång.
Då ska vi göra allt rätt.
Jag älskar dig pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar