Addictive!

The Traveler IQ challenge ranks geographic knowledge of cities such as: New York City, Destin or Fort Myers by comparing results against 7,713,372 other travelers.

Mot Alvik?

Vårt liv är en ständigt pågående resa,

från födseln till döden.

Landskapet förändras, människorna omkring oss

förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.

Livet är tåget, inte stationerna.

Aleph

Conversaciones

Latigo är fantastisk. Inte bara det att han är gudomligt vacker och kan göra allt du ber honom om, han är mer som en människa än en häst. Jag tror att han förstår allt jag säger. När han ser mig komma, välkomnar han mig alltid med först ett högt gnäggande och sedan kan vi ha en hel konversation där jag pratar på och han svarar med djupa brummanden. Härom natten när jag var ledsen och nere gick jag ut till hästarna för att få lite ro. Stannade till vid Latigo´s box och han höll sin mule tryckt lätt till min kind och höll den där tills jag var tvungen att pussa honom tillbaka. Finaste!

Att fylla en dag

Jag älskar födelsedagar. Även om den inte är min. Faktiskt ännu mer om den tillhör någon annan. Ballonger och kaka, presenter och lite falsksång och lite serpentiner på det. Överraska någon på morgonen, i en säng eller i en sadelkammare gör det samma. Receptet på att ge någon en lyckad födelsedag är att hålla igång surprise-faktorn under hela dagen. Jag tycker om att mina människor ler.
Låg i sängen idag på siestan och funderade på ordet fylla år. Att fylla.. ett år. Fylla hela året. Varje månad bör man fylla. Fyll din vecka, med det du tycker om. Fyll din dag. För den dagen kommer aldrig mer att bli den dagen som du upplever idag. Så att fylla år - fylla sin tid. Fylla sitt liv. Så får du känna glädje mer än en dag om året.

La isla bonita

Natten är sval och ljummen. Månen lyser upp de nyfikna öronen när jag strosar förbi. Man lever väl på hoppet. Jag är som en bok, har jag hört.

"Skål för messmör!"

Jag är så tacksam över min käraste Erika, som drog sig med djungelvrål och messmör till mig. Och för att ha luskat ut min favoritförfattare och gav mig precis de böckerna som jag mest av allt ville sätta tänderna i! Nu känner jag mig lite mer svensk igen faktiskt.

"Nooo photos, I have a bad hairday!"

Kom änglar, kom älvor.. det börjar bli kallt.

Hör du det där? Det är ljudet av regnet som inte smattrar på taket. Det har stått som spön i backen i dagar nu, ridbanorna är som ankdammar och inte behöver jag vattna mina rosor ett dugg. Står här i tränings-shorts, käcka gummistövlar och en blöt täckjacka och försöker få fyr på brasan med det genomvåta träet. Det tar sig, minsann. Helt här i min ensamhet gnolandes på Lisa Ekdahl och känner mig riktigt lycklig. Det ska nog bli bra till slut allt ändå.

Hoppas på mer solsken imorgon så att hästarna kan få komma ut och röra på sig ordentligt. Och så att min Erika som är här i Barcelona och hälsar får lite värme i ansiktet. För det förtjänar hon.

Get back asap

Nu är det grått och kallt här. Som Stockholm skulle jag gissa, fast med några grader mer. Borde faktiskt arbeta nu, men min motivation har sjunkit med minst åttio procent sedan Ingrato for. Fuck this place. Kanske ska man ta sig hem till Sverige igen, åtminstone vinner vi mer pengar där. Men usch, vad tråkigt att blir sådär normal igen. Prata svenska.. dricka mellanmjölk.. sitta på tunnelbanan och stirra ut i tomma intet.. äta pannkakor.. titta på bingolotto (finns det kvar fortfarande?).. bli deprimerad. Hm.. låt mig fundera på saken.
Var så nära att fara till Luxemburg. Världens slappaste jobb, ta hand om två (!) dressyrhästar och får bra betalt, egen lägenhet och bil. Fuck, att jag inte har körkort. Dumma Stockholm att ha så bra lokaltrafik så att jag aldrig egentligen behöve ta det där förbaskade bilkortet.

Ett tidsfördriv att dö för

Ingrato är fortfarande inte tillbaka. Min magkänsla säger att det kommer förbli såhär. Hans box gapar tom och namnskylten får mitt hjärta att vrida sig några centimeter. Det är du och jag, så är det bara.