Ibland älskar jag mitt arbete fånigt mycket. Min yngsta häst Teofilo är en underbar individ och så otroligt lättlärd. Jag hoppas att jag får arbeta med honom ett tag till, att han inte blir såld alldeles för snart. Men man vet aldrig.

Mitten av december nu. Snart slut på året, det får mig som sagt alltid att börja fundera. För mer eller mindre precis fyra år sedan hade jag pecis jobbat klart på Gröna Lunds julmarknad och flydde undan vintern till min kära vän Tina som för tillfället bodde i Florida. Hade en fin tid där med henne innan jag spontant tog ett annat flyg nedåt och hamnade i Bolivia med käraste Marre som fotograferade världen redan då. Det var ett uppvaknande som hette duga att ta sig från Miami till sydamerikas fattigaste land.
För tre år sedan arbetade jag i ridsport-butiken och red Cathrins fina hästar. Sparade ihop mina slantar för att åter igen bege mig över atlanten till det mest fantastiska Cuba. Brita höll mig sällskap i några veckor innan jag for runt ensam en månad på denna märkliga men ack så underbara ö. En resa jag för alltid kommer att ha i mitt hjärta.
För två år sedan var jag i Valencia och bodde på hotell, åt glass och vandrade runt i staden en vecka eller så. Hade tagit mitt pick och pack från Sevilla och begav mig mot mitt nya jobb. Men mellanlandade här för att ladda upp batterierna.
För ett år sedan hade jag för länge sedan redan bekantat mig med mitt kära Barcelona. Hade min relation som var allt för mig. En lärorik resa det med...
I december 2011 är Michelle fortfarande i Catalunya, eller kanske rättare sagt åter igen.. efter en smärtsam Mexico-upplevelse. Allt är detsamma men ändå så annorlunda. Tänk vad livet är märkligt ändå.