Lazy Patito

Vänd ansiktet mot solen

2012-02-10T20:32:00.004+01:00

Och jag som var så glad att det inte var lika kallt som förra vintern. Tji fick jag. Hela veckan har vi fått fylla hinkar på mornarna från köket bära ut till varje häst eftersom alla ledningar till vattenkopparna frusit. Och ridbanorna har bara gått att använda mitt på dagen och eftermiddagen när de tinat upp. Täcken på, täcken av. Var det inte det här jag skulle slippa när jag emigrerade till spanien? Nåväl, ingen snö har vi på marken. Även om det var två dagar som det snöade och det låg kvar ett bra tag. En sisådär fyra-fem timmar i alla fall.
Och att duscha, det är en konst i sig. Det får man göra mitt på dagen annars transformeras man till en is-skulptur när man kliver ur. Hela vårat allrum har stora fönster (superbra isolering.. not) och på vissa ställen kan man till och med känna vinden blåsa in. Heja. Varmaste stället är mitt rum med mitt lilla men effektiva element. Hej björn i ide.

Wow

2012-02-07T21:08:00.001+01:00

Livet förändras. Livet går vidare. Livet håller kvar. Livet släpper taget. Det är dags att gå till nästa ruta nu..

Impaciente, treårig hingst

2012-02-01T23:52:00.003+01:00

Truth

2012-01-30T16:48:00.002+01:00

Dreams cannot be tamed. Dreamers cannot be ruled

Ciutat

2012-01-24T08:34:00.003+01:00

Stockholm finns djupt i mitt hjärta, för det är min hemstad. Gator man vandrat på under alla år, vrår med minnen och välkända platser. Men Barcelona är fantastiskt, kan inte säga annat. Var inne i stan igen med Anet under gårdagen och ibland var jag tvungen att stanna upp och bara känna lyckan rinna genom kroppen. Alla smågator med fantastiskt intressanta butiker, balkonger med dignande blommor och nytvättad tvätt. En promenad längs stranden eller upp emot nöjesparken Tibidabo som ligger uppe på toppen mot bergen. Människor i färgglada kläder på sina cyklar. En plats att vara lycklig på.

Sötnöt

2012-01-20T15:29:00.004+01:00

När jag var ute och sprang idag på siestan, så ploppade ett gammalt minne upp i huvudet. Det är sommar. Varmt. Jag arbetar på Grönan. För dagen står jag på Kulingen (för de oinvigda är det en båt som snurrar runt sin egen axel), många barn står och väntar i kön. En åktur är i full gång och jag står och iaktar. Känner mig harmonisk och och njuter av livet. Plötsligt känner jag min väldigt iaktagen. Tittar ner på min vänstra sida, där en liten flicka med pippiflätor står först i kön. Hon suckar djupt och säger sedan "ååhh.. vad du är fin". Jag tror det var det gulligaste jag någonsin hört. Jag menar.. av fulla och barn får man höra sanningen.

Kiss me now, or loose me forever.. baby.

2012-01-20T08:01:00.004+01:00

Det känns som att alla har varit lite på "stand by"-läge nu ett tag med kylan. Nåväl... "kylan" är väl egentligen ingen riktig vinter överhuvudtaget. Lite frost på morgonen och en tio-femton plus under dagen. Men tillräckligt för att dämpa humöret. Eller så har alla bara tillräckligt med saker i livet och i huvudet. Tell me about it.
Anet och jag fann en rysk matbutik inne i Barcelona häromveckan. De har till och med filmjölk! Här vet de inte vad det är och förstår inte vilken lycka man kan känna för sur yougurt. Hittade havregryn också och då var allt komplett. Frukost på riktigt!

Igår red jag Mandamas för första gången på länge. Inte sedan vi red in honom och då jag var testpiloten. Sedan dess har Magi ridit honom eftersom det är hans klients häst (klienten är en rätt så berömd fotbollspelare från ett engelskt lag). Men igår hoppade jag upp igen på min lilla bebis. Han har ett hjärta av guld, men tänker inte alltid så logiskt eller rationellt. Och när han blir sur eller rädd utstöter han det mest märkliga ljud. Man kan höra Mandamas över hela stallet när han är på g. Jag har lärt honom att pussas och nu vill han puffa sin mule på min mun mest hela tiden. Att stänga fönsterluckan på kvällen kan inte göras förrän han har fått minst fem pussar. Då är han nöjd. Lika rolig som han från marken, var han inne på ridbanan igår med. Fina, fina gråben!

Hurra

2012-01-19T08:16:00.001+01:00

När man finner två strumpor av samma sort i lådan på första försöket, då vet man att de kan bli en riktigt bra dag.

Nenita

2012-01-17T08:05:00.000+01:00

Jag och min Nena före träningspasset i Söndags. Sui håller koll i bakgrunden.

Den vintertid nu kommer

2012-01-13T13:46:00.005+01:00

I morse var marken helt frostnäpen och glittrig. Vintern har visst börjat nu efter en sådan mild tid med sol och blomstrande rosenknoppar. Vi har fått en hel del nya hästar, bland annat en stor ståtlig portugis vid namn X-el.

Gör

2012-01-05T21:20:00.001+01:00

"Ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd, utan någon annans vägledning"

Skrutt

2011-12-30T23:35:00.004+01:00

Min allra käraste lilla Teo. Det är svårt att känna gränslös kärlek för någon eller något man vet kommer att försvinna ur ens liv. Men jag bestämde mig för att älska honom av hela mitt hjärta ändå. Idag är han något av det finaste jag har. Kanske inte imorgon, men jag är tacksam för att jag får älska honom idag och att han är här.

Mandamas tycker om pussar

2011-12-10T14:28:00.000+01:00

2011-12-10T07:58:00.004+01:00

Ibland älskar jag mitt arbete fånigt mycket. Min yngsta häst Teofilo är en underbar individ och så otroligt lättlärd. Jag hoppas att jag får arbeta med honom ett tag till, att han inte blir såld alldeles för snart. Men man vet aldrig.

Mitten av december nu. Snart slut på året, det får mig som sagt alltid att börja fundera. För mer eller mindre precis fyra år sedan hade jag pecis jobbat klart på Gröna Lunds julmarknad och flydde undan vintern till min kära vän Tina som för tillfället bodde i Florida. Hade en fin tid där med henne innan jag spontant tog ett annat flyg nedåt och hamnade i Bolivia med käraste Marre som fotograferade världen redan då. Det var ett uppvaknande som hette duga att ta sig från Miami till sydamerikas fattigaste land.
För tre år sedan arbetade jag i ridsport-butiken och red Cathrins fina hästar. Sparade ihop mina slantar för att åter igen bege mig över atlanten till det mest fantastiska Cuba. Brita höll mig sällskap i några veckor innan jag for runt ensam en månad på denna märkliga men ack så underbara ö. En resa jag för alltid kommer att ha i mitt hjärta.
För två år sedan var jag i Valencia och bodde på hotell, åt glass och vandrade runt i staden en vecka eller så. Hade tagit mitt pick och pack från Sevilla och begav mig mot mitt nya jobb. Men mellanlandade här för att ladda upp batterierna.
För ett år sedan hade jag för länge sedan redan bekantat mig med mitt kära Barcelona. Hade min relation som var allt för mig. En lärorik resa det med...
I december 2011 är Michelle fortfarande i Catalunya, eller kanske rättare sagt åter igen.. efter en smärtsam Mexico-upplevelse. Allt är detsamma men ändå så annorlunda. Tänk vad livet är märkligt ändå.

Du får inte..

2011-12-04T07:49:00.002+01:00

När stenarna man lagt upp så omsorgsfullt brister och raserar, försöker man att lappa ihop dem gång på gång då man varje gång har slagit dem ner med buller och brak.. Men det kommer till ett ögonblick då allt har förvandlats till damm och allt är oåterkallerligt. Låt vinden ta det dit den vill..

Up in the air!

2011-11-30T15:53:00.002+01:00

Love to run, love to run, love to run! Senaste tiden har jag kunnat springa mer och längre, det är så gudomligt härligt. Förr skulle jag ha begett mig ut av ren och skär ångest, men nu är det bara för att jag har lust. Mellan fabrikerna, över bron, upp i bergen och mellan olivträden. Springer på lunchen eftersom det blir alldeles för mörkt efter jobbet. Solen skiner och även i bara linne svettas jag. Tack livet!

Tjugofem på ett andetag

2011-11-21T11:20:00.008+01:00

Tiden rämmar i väg som ett ostoppbart tåg. Snart slut på det här året det med, jag är tjugofem år gammal och massor med drömmar kvar i hjärtat och underbara minnen i själen. Ibland är jag fortfarande tretton år och springer runt i skog och mark bland får och hästar med min älskade syster. Nu har hon två egna barn, det är rentav helt osannolikt. Var tog vi vägen? Hur gick det här till? När började livet?
Jag läste mina älskade Tvillingarna, Kitty och häst-böcker. De var mina skatter och behandlade dem så varsamt. Somnade under mina bilder på galopperande, frustande, sovande, betande, travande hästar och stora Titanic-poster med Leo och Kate. Med lugna favoriter på radion dygnet runt med romantik och kärlek i hjärtat. Dansade runt till Spice Girls och Hanson (minns hur jag en gång fick skaka Tylors hand och jag tvättade inte högerhanden på en vecka). Jag drömde, levde och andades häst. De har alltid varit min stora passion och det kommer att förbli så. På Hammarby formades jag till den jag blev och är. Så många timmar, dagar och år jag har vandrat runt bland mina fyrbenta och tvåfotade vänner där. De finns för alltid i mitt inre. Var redan på barnsben en slarvmaja och jag har fått kämpa med buller och tvång för att få ordning på allt i mitt kaos. Om jag någonsin fått det? Men hur är det man säger.. ordning är bara för idioter, genier behärskar även kaos?
Ack Michelle, ständigt olycklig kär och aldrig nöjd. Alltid har jag letat efter något bättre. Hur kan man vara tillfredsställd med tillvaron när man vet att det alltid kan bli snäppet fantastiskare. Det har drivit mig runt jorden och runt mig själv. Fått mig att slå knut på mina tankar och skapat oreda för andra. Jag har så många att tacka och fler att be om ursäkt till.
Vad hade jag sagt till mitt yngre jag om jag fått chansen? Håll kvar vid det som är viktigt och släpp taget om det andra! Jag har försökt att hålla kvar saker och ting med näbbar och klor, när jag egentligen borde ha låtit det gå. Jag är oerhört nostalgisk och melodramatisk, på gott och ont.

The eye of the tiger

2011-11-21T11:04:00.000+01:00

Addictive!

2011-11-16T19:08:00.001+01:00

The Traveler IQ challenge ranks geographic knowledge of cities such as: New York City, Destin or Fort Myers by comparing results against 7,713,372 other travelers.

Mot Alvik?

2011-11-15T13:05:00.002+01:00

Vårt liv är en ständigt pågående resa,

från födseln till döden.

Landskapet förändras, människorna omkring oss

förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.

Livet är tåget, inte stationerna.

Aleph

Conversaciones

2011-11-14T11:11:00.004+01:00

Latigo är fantastisk. Inte bara det att han är gudomligt vacker och kan göra allt du ber honom om, han är mer som en människa än en häst. Jag tror att han förstår allt jag säger. När han ser mig komma, välkomnar han mig alltid med först ett högt gnäggande och sedan kan vi ha en hel konversation där jag pratar på och han svarar med djupa brummanden. Härom natten när jag var ledsen och nere gick jag ut till hästarna för att få lite ro. Stannade till vid Latigo´s box och han höll sin mule tryckt lätt till min kind och höll den där tills jag var tvungen att pussa honom tillbaka. Finaste!

Att fylla en dag

2011-11-12T20:09:00.004+01:00

Jag älskar födelsedagar. Även om den inte är min. Faktiskt ännu mer om den tillhör någon annan. Ballonger och kaka, presenter och lite falsksång och lite serpentiner på det. Överraska någon på morgonen, i en säng eller i en sadelkammare gör det samma. Receptet på att ge någon en lyckad födelsedag är att hålla igång surprise-faktorn under hela dagen. Jag tycker om att mina människor ler.
Låg i sängen idag på siestan och funderade på ordet fylla år. Att fylla.. ett år. Fylla hela året. Varje månad bör man fylla. Fyll din vecka, med det du tycker om. Fyll din dag. För den dagen kommer aldrig mer att bli den dagen som du upplever idag. Så att fylla år - fylla sin tid. Fylla sitt liv. Så får du känna glädje mer än en dag om året.

La isla bonita

2011-11-11T23:49:00.004+01:00

Natten är sval och ljummen. Månen lyser upp de nyfikna öronen när jag strosar förbi. Man lever väl på hoppet. Jag är som en bok, har jag hört.

"Skål för messmör!"

2011-11-07T09:18:00.002+01:00

Jag är så tacksam över min käraste Erika, som drog sig med djungelvrål och messmör till mig. Och för att ha luskat ut min favoritförfattare och gav mig precis de böckerna som jag mest av allt ville sätta tänderna i! Nu känner jag mig lite mer svensk igen faktiskt.

"Nooo photos, I have a bad hairday!"

2011-11-04T23:52:00.002+01:00

Kom änglar, kom älvor.. det börjar bli kallt.

2011-11-04T23:06:00.011+01:00

Hör du det där? Det är ljudet av regnet som inte smattrar på taket. Det har stått som spön i backen i dagar nu, ridbanorna är som ankdammar och inte behöver jag vattna mina rosor ett dugg. Står här i tränings-shorts, käcka gummistövlar och en blöt täckjacka och försöker få fyr på brasan med det genomvåta träet. Det tar sig, minsann. Helt här i min ensamhet gnolandes på Lisa Ekdahl och känner mig riktigt lycklig. Det ska nog bli bra till slut allt ändå.

Hoppas på mer solsken imorgon så att hästarna kan få komma ut och röra på sig ordentligt. Och så att min Erika som är här i Barcelona och hälsar får lite värme i ansiktet. För det förtjänar hon.

Get back asap

2011-11-03T16:37:00.004+01:00

Nu är det grått och kallt här. Som Stockholm skulle jag gissa, fast med några grader mer. Borde faktiskt arbeta nu, men min motivation har sjunkit med minst åttio procent sedan Ingrato for. Fuck this place. Kanske ska man ta sig hem till Sverige igen, åtminstone vinner vi mer pengar där. Men usch, vad tråkigt att blir sådär normal igen. Prata svenska.. dricka mellanmjölk.. sitta på tunnelbanan och stirra ut i tomma intet.. äta pannkakor.. titta på bingolotto (finns det kvar fortfarande?).. bli deprimerad. Hm.. låt mig fundera på saken.
Var så nära att fara till Luxemburg. Världens slappaste jobb, ta hand om två (!) dressyrhästar och får bra betalt, egen lägenhet och bil. Fuck, att jag inte har körkort. Dumma Stockholm att ha så bra lokaltrafik så att jag aldrig egentligen behöve ta det där förbaskade bilkortet.

Ett tidsfördriv att dö för

2011-11-01T00:19:00.002+01:00

Ingrato är fortfarande inte tillbaka. Min magkänsla säger att det kommer förbli såhär. Hans box gapar tom och namnskylten får mitt hjärta att vrida sig några centimeter. Det är du och jag, så är det bara.

Suerte

2011-10-31T12:54:00.003+01:00

Nyckelpigor står väl för lycka?
Fann den här parveln uppe i bergen i morse.

We are the people

2011-10-31T08:08:00.005+01:00

Idag känns det som att jag och universum spelar i samma lag. För en lång, lång tid har vi inte ens spelat i samma liga. Jag har nog varit nere på knatte-nivå. Jag sprang min löprunda med lätta steg, luften var klarare att andas och mina mungipor hänger inte nere vid knäna.
Gårdagens kväll spenderade jag vandrandes runt i Barcelonas kvarter. På en outforskad gata reste sig en kyrka i skyn och gitarrtoner klinkade ur den stora porten. Jag klev in och satte mig på en tom bänkrad. Kikade upp i det höga taket och funderade. Mina händer knäppte sig automatiskt och jag gjorde något som jag egentligen inte gör. Jag bad. Bad om ett mirakel. Mannen med gitarren fortsatte spela och jag satt och njöt av ögonblicket för ett tag. Mina fötter vandrade runt några timmar till bland klingande musik, glada turister och roliga bohemer. Någon hörde mina böner och fick mig att resa mig ännu några steg.

Spolar spindeln bort..

2011-10-29T09:22:00.003+02:00

Minour

2011-10-26T20:54:00.004+02:00

Hur har jag kunnat vara så förbaskat dum i huvudet? Snälla, låt mig får göra en tidsresa och ställa saker och ting till rätta..

2011-10-25T14:40:00.006+02:00

Det regnade som bövelen igår och i natt, så i morse låg det en tät och fyllig dimma över gården och bergen. Solen tittade fram och gjorde dagen ljuvlig!

Positivitet

2011-10-24T23:28:00.003+02:00

Jag älskar solen. Jag älskar kaffe. Jag älskar mina gummistövlar. Jag älskar min syster. Jag älskar att springa. Jag älskar Ingrato. Jag älskar gryningen. Också stjärnorna. Jag älskar att arbeta med hästar. Jag älskar min Pikeur-jacka. Jag älskar en len hästmule. Jag älskar mig själv när jag är bra. Jag älskar mitt förflutna. Jag ska älska min framtid. Jag älskar dadlar. Jag älskar flygplatser. Jag älskar färgglada strumpor. Jag älskar att fara runt. Jag älskar min bästa vän. Jag älskar att man kan förändras. Jag älskar att drömma. Jag älskar palmer. Jag älskar glada främlingar. Men jag älskar också glada vänner. Jag älskar den även om de inte är så glada. För det är väl då de bäst behöver det?

Run, Forrest. Run!

2011-10-23T22:57:00.003+02:00

Känner mig fortfarande som skräp, så det tog mig en sjurackarns viljestyrka att snöra på mig löparskorna, dra på mig springkläder och plugga in musik i öronen. Blev förvånad när mina ben svängde till vänster istället för höger vid floden och jag hamnade till slut uppe i bergen på de nya vägarna som vi fann igår. Efter en dubbelt så lång runda kände jag mig fortfarande fräsh! HUR kan jag fortfarande ha så bra kondis efter sånt uppehåll? Jag tycker om min kropp ibland.

Houdini

2011-10-23T22:53:00.001+02:00

Teo försöker bryta sig ut, eftersom han vet att middagen ligger inne i stallet!

Cariño

2011-10-22T21:57:00.003+02:00

Kära du. Förlåt en gammal vän, se att denne

kan förändras och lära sig från sina fel

Med min flicka uppe på höjden

2011-10-22T20:03:00.007+02:00

Man måste vara förberedd på det oförberedda. Min Ingrato åkte idag. Chefen säger att han kommer tillbaka, men jag tror inte riktigt på vad han säger. Min älskade, glöm mig aldrig - var än du än kommer att befinna dig. Tog min Nena och red iväg upp emot bergen, tänk att jag aldrig varit upp så här långt trots att jag bott här i två år. TVÅ år.. hur gick det till? Vart har mitt liv tagit vägen? Red bland fälten och bräkande får, solen började gå ner och färgade allt i en ljusröd ton. Jag kände mig fridfull och sorgsen men ändå lycklig på en och samma gång. Finner att inom mig är jag bara ett barn men också så gammal och trött. Men hur kan man känna sig så klok och så dum samtidigt?
Det börjar bli höst nu. Men jag är glad att det inte är en svensk en.

Cry just a little

2011-10-20T23:09:00.002+02:00

Män kommer aldrig att förstå sig på mensvärken från helvetet. Försökte tappert att arbeta men till slut skickade de iväg mig på rummet, jag smög tillbaka och åtminstone rullade lite bandage för att dra mitt strå till stacken.
Det var folk här för att titta på hästarna idag. Jag tror att min älskade Ingrato klarade sig undan den här gången också. Mitt hjärta slår så förbenat hårt för den där knasiga, ouppfostrade token. Jag vill aldrig lämna honom. Finaste.
Funderar mer och mer på framtiden. Barcelona? Sverige? Världen? Vilka finns fortfarande med mig? Vilka har jag förlorat för alltid?
Förlåt mig..

Ros

2011-10-19T08:02:00.000+02:00

Mina rosor har helt plötsligt slagit ut i blom igen. Hallelluja!

Kämparglöd så in i attan

2011-10-14T23:25:00.003+02:00

Det har varit en hård dag idag. Mycket jobb med hästarna då Dana är och hälsar på hemma i Slovakien och till råga på det så har Panchito, en av skolhästarna, varit väldigt sjuk. Vilket han fortfarande är, men står trots allt upp på benen för tillfället. Veterinärerna var här och vi försökte få hans kolik att bli bättre - men det var tillfällen då jag verkligen tänkte att "nu dör han". Men denna lilla runda herre ger inte upp i första taget. Vilken levnadsvilja. Det gäller att ta vara på varje dag... varje sekund...

Afellay - Schrek-cat

2011-10-07T23:08:00.002+02:00

In the moonlightshadow

2011-10-04T23:44:00.004+02:00

Efter mycket om och men fick jag tummen ur aschlet och tog mig ut på en löprunda efter mitt långa uppehåll. Varför slutar jag springa när livet är kaotiskt, det är väl då som jag mest behöver det? Med lätta steg tog jag mig fram under stjärnorna med månen som sällskap. Jag hade glömt bort hur underbart det faktiskt är. Det är som att själen och kroppen finner varandra igen och smälter ihop.

Min älskade, vad tänker du på?

2011-10-03T19:57:00.002+02:00

Fulgräs

2011-10-03T16:13:00.004+02:00

Måndag - meneas ledigt - men jag stannar kvar på gården för att uträtta sådana där nödvändiga saker som att städa och dricka te och lyssna på musik. Tog även ut min älskade Ingrato för att beta av det långa gräset runt ridbanan. Han åt med otmättlig passion och jag stod och betraktade honom med kärleksfulla ögon. Jag tror aldrig att jag kommer att älska en man på samma sätt som jag kan känna för en häst. En annan sak som jag började grubbla på där min tjockis står och äter är olika svenska ord. När man lär sig nya språk och sedan går tillbaka till svenska börjar man undra - är det här verkligen ett korrekt ord? Och så börjar man tänka på hur ordet är uppbyggt och vad det kommer ifrån (i alla fall jag). Ogräs. Hur kan man egentligen kalla det ogräs? Jag menar, jag förstår Osynligt. Eller Obegripligt. Eller Obemärkt. Men Ogräs. Det borde ju menas med ickegräs, att det inte finns gräs överhuvudtaget. Men ogräs finns det ju i mängder. Kanske borde det kallas fulgräs. Eller ovälkommet gräs. Slängräs. Men Ogräs förstår jag inte riktigt vilken tomte som kom på.

My precious.

2011-10-02T19:27:00.006+02:00

Efter en slitsam och hård vecka for jag in till Barcelonas centrum igen. Knalla runt pa La Rambla och in på de färggranna levande smågatorna - det var var jag hade TÄNKT mig. Men då jag kliver upp från stationen vid Passeig de Gracia finner jag försäljning av böcker hela vagen till Placa Catalunya. Skatter! Jag rev runt i det första ståndet där jag hittade en hel hög med olika titlar. I nästa tält några fler. I det bredvid en till. Jag får verkligen hindra mig sjalv från att stoppa pa mig ännu mer. Blunda Michelle, blunda. Gå vidare. I det allra sista ståndet roffar jag på mig en till och går bade nöjd och frustrerad därifran. Och en högerarm som värker av tyngden.

Me voy for a miqueta av en sådan där där pretty one.

2011-10-01T15:50:00.005+02:00

Sommaren är inte riktigt över än märker jag. Har fått bonnbränna på armarna igen, mycket läckert. Idag är det lördag och de andra är fortfarande ute på tävlingarna, jag har bråkat med barn hela förmiddagen. Jag slåss hellre med galna unghästar än tjuriga ungar. Nåväl, så farliga är de inte. Och jag försöker se det positiva i det hela. Jag får i alla fall otroligt mycket övning i språket i alla fall. Fast just nu har jag någon märklig blandning i huvudet när jag tänker. Det är engelska, svenska, spanska och katalanska i en stor härlig soppa. Jag hoppas det reder ut sig med tiden.

Solita en la Hipica hoy

2011-09-30T13:52:00.010+02:00

Rastlösa Oran finner aldrig ro

Impaciente talar med damerna (som förstås är för upptagna med maten).

Queseso och Duque

Feta lilla Orlando

Medan man rullar upp bandage kan man också plugga katalanska

Im back.

2011-09-30T00:19:00.001+02:00

Det du har ska du ge.
Det du behöver ska du få

Öde gård

2011-09-29T15:47:00.003+02:00

Så här öde är gården när alla har lämnat mig ensam.

Det är du och jag, Alfred.

2011-09-29T15:30:00.004+02:00

Resten av gänget här på gården har tagit sitt pick och pack och fem hästar till tävlingarna i Girona. Michelle stannar hemma. Jag springer mellan de tre hagarna vi har för att släppa ut så många som möjligt av de hästarna som jag inte har tid att jobba med. På det hela måste jag även ta klasserna med barnen då chefens dotter som normalt har dem ville också hänga på de andra. Ibland har det sina fördelar att arbeta för sin far.. mutter mutter.. Nåväl, så illa är det inte. Jag tycker om att vara ensam i lugnet. Anet lämnade även kvar sin lille kattunge åt mig (som vi döpt efter Barcelonas fotbollspelare Afellay), han gör mig tokig med sitt jamande och lekande med allt som rör sig. Han är dock ganska söt ibland.

Ruso

2011-09-28T06:58:00.002+02:00

Camins

2011-09-26T16:10:00.001+02:00

Vandrar omkring på Barcelonas smågator. Tycker om att förvirra mig nar jag känner mig vilsen. Då kan jag liksom hitta mig tillbaka i åtminstone någonting..

Styrka

2011-09-17T20:01:00.001+02:00

Bryt ihop och kom igen.

För vad vi än kallar det..

2011-09-16T15:49:00.005+02:00

Linas låda

2011-09-15T22:15:00.000+02:00

"Vette fan. Om man tar bort saker helt kan det leda till lidande, har jag hört. Angående tånaglar alltså. Eller va fan, förhållanden också antar jag.."

Tacksam

2011-09-14T00:04:00.001+02:00

Jag är tacksam.

Piensalo

2011-09-12T23:46:00.000+02:00

Im out, Mr Robert!

2011-09-11T14:47:00.002+02:00

Har gjort mig ett eget krypin på andra sidan gården, bakom baren. Långsamt, steg för steg, flyttar jag in mina kläder. Mina böcker. Mina prylar. Men bara några få åt gången. Det liksom känns mindre då. Fast jag borde ju vara bra på det här med att bryta upp nu, har ju redan gjort det två gånger tidigare - med en och samma person.

Kaffe med honung och uteblivet papper

2011-09-10T07:46:00.004+02:00

Sitter här på morgonkvisten i min ensamhet och dricker kaffe medan jag bläddrar runt på svenska och spanska nyhetssidor. Det är inte riktigt samma sak som en morgontidning av papper, men något slags substitut i alla fall. Ska strax ut och börja fläta och putsa på Mandamas, då Magi och jag ska skicka över en video till ägaren.

Teoliten

2011-09-08T23:51:00.000+02:00

Från ett par hundögon

2011-09-08T22:47:00.003+02:00

Peggy tittar upp på mig med stora bruna när jag kliver in. Foxy lägger sig på rygg för att få kli på magen. Jag undrar om de märker något? Hur kan de veta hur allt har förändrats så? De är smartare än oss, skapar inte problem från ingenting. De bara lever, äter och andas. Kunde livet vara så enkelt?

Mr K Lacka

2011-09-07T21:05:00.001+02:00

Det ligger en död kackerlacka på golvet i mitt rum. Han har legat där några dagar nu, men jag kommer liksom inte för mig att sopa ut honom. Jag bara försöker att leva. Andas.

Varje litet steg.

2011-09-02T08:31:00.002+02:00

Ett steg framåt, i rätt riktning. Noll tillbaka. Små, små steg - så länge de är dit näsan pekar. Greppar efter pusselbitarna för att skapa en helt ny bild, av mitt nya liv.
Nu ska allt bara bli enkelt.

Det som inte dödar..

2011-08-31T08:39:00.003+02:00

Sitter ute på terassen och dricker kaffe. Ensamt. Men rofyllt. Själen är lugnare än vad jag hade räknat med. Att det tog mig först en resa hem till Stockholm och den följd av ännu en till Mexico på andra sidant världen för att inse vad jag inser nu. En resa följd av smärta, tårar och förlorade vänner..
Jag måste tro på att allt händer av en anledning.

Känner mig förvånansvärt lätt.

Como va?

2011-08-30T15:30:00.001+02:00

Tillbaka på banan. Eller helt ute och svajar. Tillbaka i gamla spår. Eller en helt ny väg?

Palenque, reparera mig.

2011-06-06T20:51:00.004+02:00

Har varit i Palenque nu i några dagar. Börjar känna hur jag landar, hur själen sakta kommer ikapp. Jag undrar bara hur jag kommer att känna när den anländer.
Att bara sitta och läsa, leka med hundvalparna eller att höra fåglarnas tjatter i djungeln är som en väl läkande medicin. Men det gör hur som helst förbannat ont fortfarande. Men jag antar att man mår som man förtjänar.

Cancun

2011-06-03T02:39:00.002+02:00

Mexico är hett och svettigt, även på kvällskvisten. Känns som att jag blev lurad lite av taxi-snubben från flygplatsen. Men det är sånt man får ta i ett nytt land antar jag. Har hoppat in på ett hostel och ska efter välbehövlig sömn bege mig imorgon ner till Palenque.

On my way

2011-06-03T02:38:00.001+02:00

01:34 2 Juni 2011
Efter ett något försenat plan och en svajig färd landade jag återigen på Barajas i Madrid. Kul att jag känner mig så hemma på flygplatsen trots att jag inte har sett någonting alls utav själva staden. Kanske är det inte så mycket att se. Inte i jämförelse med Barcelona. Seg i skallen, men bänken är för obekväm att sova på. Måste ju tänka på stöldrisken av bagaget också. Den nya väskan Katie och Anete gav mig innan jag for, den nya svarta med rosa hjärtan på. Hurra. Där försvann min image som cool traveller direkt kan jag ju säga. Ska läsa ut boken nu så att jag kan dumpa den någonstans, för att snabbare lätta på kilona i bagaget.

Leaving Barcelona

2011-06-03T02:37:00.002+02:00

20:19 1 Juni 2011
El Prat´s nya terminal är enorm. Med stora glasväggar och skinande golv. Ska strax gå ombord på planet till Madrid. Ett steg närmare Mexico. Såg just att jag har lite hästskit kvar på skon. Heja Michelle. Har i vanlig ordning sprutat på mig parfym från taxfree-shopen, det hör liksom till.

Sadness is a blessing.

2011-06-01T08:52:00.004+02:00

Världen är alldeles nytvättad efter gårdagens storm som drog över. Solen speglar sig i vattendropparna som hänger kvar i trädkronans blad och pölarna drar sig långsamt undan. Allt är som ursprunget ur en tvätt i sextio grader fintvätt. Jag känner mig som att jag också var med av en del av programmet, men att jag endast deltog i centrifugeringen. Min värld har vänts upp och ner. Jag har vänt upp och ner på min värld. Allt är ut och in och bak och fram.
Armarna hänger stilla men hjärtat mitt snurrar fortfarande runt och kippar efter andan av g-krafterna. Jag raderar bort spåren efter mig och jag vet inte om jag svävar eller faller. Jag skulle kunna försöka hoppa upp i luften av lycka men skulle troligtvis falla ner till marken efteråt av den tunga sorgen i mina celler. Jag har svårt att andas.

Dejalo

2011-05-29T09:15:00.001+02:00

Man är inte stark för att man kan hålla kvar, man är stark för att man kan släppa taget.

...försöker jag intala mig..

Que es eso?

2011-05-19T21:42:00.002+02:00

Inte hann jag med att rida alla hästarna idag inte. Med Katie borta den här veckan har jag dubbelt upp. Det är underhållande att rida hennes små finurliga kusar med. Queseso´s "jag-svär-jag-kan-ta-den-här-långsidan-fem-sekunder-snabbare-än-förra"-manöver är inte så kul när man sitter där uppe på jättehästen som egentligen bara är en bebis, men är ganska roliga såhär i efterhand. Och jag skrattar åt Ministro´s "Åh-är-det-där-du-har-i-handen-verkligen-till-mig"-blick medan han lägger huvudet lite på sne. De har verkligen alla sina egenskaper och härligheter.
Min Ingrato går som en klocka just nu och jag kan till och med nästan sitta ner ordentligt i hans märkliga trav. Solen har legat på ordenligt de senaste dagarna och det är svettigt. Men jag trivs.

Dilemma

2011-05-19T21:40:00.002+02:00

Heter det skriva upp eller skriva ner? Säger man brinna ner eller brinna upp?

Oh, Airplane. Dear Airplane.

2011-05-15T09:51:00.003+02:00

Lämnade ett regnigt Barcelona förra veckan och nu är det istället ett regnigt Stockholm jag smiter ifrån. Far strax ut till Arlanda för att ta mig över hela Europa igen. Saknar min Zorro och alla hästarna. Veckan har känts lång, men ändå för kort. Ska se Brita en snabbis innan jag far för att återlämna en laddare, då jag lyckades glömma min egen där nere.

Dolor

2011-05-13T21:31:00.006+02:00

He said...

2011-05-11T15:28:00.001+02:00

The reward of our work is not what we get, but what we become

(Aleph)

Tack

2011-05-11T00:12:00.002+02:00

Jag är nästan gråtfärdig av tacksamhet för mina allra underbaraste, kloka och roliga vänner. Efter två år i ett land på andra sidan Europa är de fortfarande samma fantastiska människor. Som att jag aldrig var borta. Jag må ha förlorat månget folk också, men de goaste ligger fortfarande kvar i godis-skålen. Och jag älskar dem.

Turist i min egen stad

2011-05-09T08:51:00.003+02:00

Jag har vandrat och vandrat hit och vandrat dit de senaste dagarna. För att upptäcka att Stockholm är sig mer eller mindre fortfarande sig likt, visst hade de byggt om Stadsbiblioteket men så farligt värre var det ju inte. Gick över hötorget igår och råkade köpa några begagnade böcker på söndags-loppisarna de anordnar. Michelle! Inga fler böcker nu, basta.
Satt på Mosebacke med Brita och Charlotte igår och snackade en massa skit. Grönan låg nära över vattnet men ändå så långt borta. Ska nog ta mig en tur dit i alla fall och kika på den nya bergochdalbanan. Noooostalgi.

Att ge upp är inte att förlora. Att förlora är inte att ge upp.

2011-05-08T10:05:00.004+02:00

Jag blir förundrad över hur känslor dämpas med tiden. Personer eller platser som skulle få mig att skutta fram av lycka eller snörpa mitt hjärta av hårda minnen, påverkar mig inte mera på samma sätt. Påverkar mig knappt alls. Är det detta som kallas för att bli vuxen? Alla som sagt och kommit med det kloka rådet att ta vara på ungdomen, de hade kanske rätt. Den energi jag hade på livet. Mitt hopp. Mina drömmar. Jag känner inte alls likadant, inte samma sug, inte samma hunger. Jag känner mig faktiskt lite likgiltig inför allt just nu. Sluta kämpa så förbannat mycket. Man behöver inte vara så oerhört kolossalt speciell och säregen. Man behöver bara må bra.

Med svensk mark under fötterna igen..

2011-05-08T00:10:00.009+02:00

Efter en bumpig nedfärd landade jag på Arlanda bredvid mitt rysk-svensktalande sällskap i form av en äldre dam som blev väldigt blek när vi åkte som bergochdalbana ner genom luften. Märkligt värre att höra svenska här och där och överallt. Med trötta ögon for jag hem till syster och lilla Natalia fick se sin flydda moster för allra första gången. En hästtjej ska det nog allt bli!

Efter Indiskt med hela familjen Knasboll tog jag mig in till stan. Mitt kära Stockholm. Av vid T-centralen, upp på drottninggatan efter att ha sprutat på mig av någon av mina favoritparfymer inne på Åhlen´s (just bara av gammal vana), in genom Gamla Stan med alla sina turister och föråldrade hus. Ut på kajen vid Slussen, snegla över på Gröna Lund och funderade faktiskt en nanosekund på att ta mig dit, men gud - så desperat kan man väl inte bli? Så jag styrde kosan upp över Götgatan med alla sina flashiga barer och söderfolk med uppkavlade jeans och färgglada solglasögon som de möjligtvis har snott från lillebrorsan. Förbi Medis och Ringen, tog tunnelbanan till centralen igen, ut på Kungsgatan och förbi Stureplan. My god.. orka leva sådär. Blondera håret, kleta på ett kilo smink, kräm för celluliterna, hårspray, mer läppglans, högklackade benbrytare. För vad? För vad? Ge mig ett vettigt svar. Någon? Förbi Nybrokajen och till Kungsan. Jag tror jag tog nästan hela Stockholm på en eftermiddag. Inte illa pinkat.

Genom hålet i mitt hjärta

2011-04-30T19:11:00.003+02:00

Min rastlösa själ får ingen ro. Vill så mycket mer. Men vad är ro? Är det att vara tillfreds med tillvaron och inte drömma om någonting större. Att på sätt och vis ge upp?

Livet i små rutor

2011-04-28T21:19:00.008+02:00

Gris.... är "grå" på spanska.

2011-04-26T19:57:00.002+02:00

Lite grått, lite solsken, lite regn och en massa pollen de senaste dagarna. Saker och ting kommer att förändras, vädermässigt och jobbrelaterat.

Girona

2011-04-07T22:10:00.002+02:00

Pilgrimsresan

2011-03-31T21:00:00.004+02:00

När vi gör avkall på våra drömmar

upplever vi en kort tids ro.

Men dödande av drömmar ruttnar i oss

och börjar att förpesta vårt liv.

Det som fick oss att fly från kampen,

besvikelsen och nederlaget,

blir det enda som vår feghet ger oss.

La Garriga

2011-03-29T21:29:00.010+02:00

Tunga droppar föll ner under eftermiddagen igen och gav oss en slapp eftermiddag. Det har ändå varit en hel del fina dagar den senaste tiden, med temperatur på omkring en tjugo grader. Finally. Nu kommer sommaren snart ska ni se, jag har dock redan fått fräknar som värsta långstrumpan.

I söndags var vi inne i stan för en stor häst-show som de anordnar varje år. Vi red på gatorna med massvis av folk som hejade och tittade. Ingrato blåste upp sig och visade sig från sin allra bästa sida. Nu har han inga ursäkter för att inte göra likadana passager och piaffer inne på ridbanan.

Asi, Asi - manos arriba.

2011-03-24T20:39:00.004+01:00

Barcelona börjar svettas och jag har till och med börjat få ränder efter linnet. Hästarna har vårkänslor och fåglarna har opera-konserter. Lycka.

The spring is here!

2011-03-17T22:07:00.004+01:00

I love you. Jag älskar dig. Te quiero.

Dance!

2010-09-25T15:47:00.003+02:00

Mornarna börjar att bli friska som tandkräm och huden knottrar sig när jag kliver ur duschen. Hösten närmar sig med stormsteg, men ännu är dagarna varma än om med lite mera väta från ovan.
Jag har fått flera hästar på min lista, bland annat en galen skäck-ponny utan namn och en bastant frieserhäst.

Vamos a la Francia

2010-09-07T21:00:00.007+02:00

Igår tänkte vi finna oss en trevlig strand att spendera dagen på, men halvvägs dit frågar Salva om vi inte ska ta oss till Frankrike istället. Sagt och gjort, efter bensinpåtankning, musiklyssnande på vägen och nån kaffepaus tog vi oss över gränsen vilken inte är så långt bort från Barcelona. Efter närmare två timmar kom vi fram till Carcasonne, där det sedan hundratals år finns ett stort slott. Vi tog oss en tur runtomkring och innuti (är det huvudtaget ett korrekt ord förresten? Min svenska börjar sina nu när jag inte pratar mitt modersmål mer än med hästarna då och då) för att sedan prova oss lite fransk ost och crepes med banan och choklad. Som sänt från himmelen, bör provas! Efter en väldigt fransk dag tog sig Zorro, Lazy och Honda sig hem till stallet igen. Merci!

Bolero har gått helt fantastiskt på sistone och jag har fått många wow-känslor när vi flyter fram på ridbanan eller när han lägger i sin extra-växel i traven. Ibland tror jag nästan att vi ska lyfta från marken, Salva brukar skämta och fråga var Bolero Airline ska någonstans. Förra veckan visade jag honom för en köpare och han gick skapligt, i lördags var han tillbaka igen för att provrida en tur. Han är ofta väldigt hoppig och nervös ute och kommer det en motorkross kan man finna oss ute på åkern på två röda. Men självklart uppförde han sig utomordentligt och jag ville bara klappa till honon med spöt där jag satt uppe på Ingrato. "Bolero! Gör något!", tänkte jag frustrerat. Men mannen var nöjd och efteråt pratade han med chefen och så vips var han såld. Bara sådär. Efter många år i den här branchen har jag lärt mig att inte fästa mig vid djur som inte är mina, men den här hästen är bara för fantastiskt och otroligt rolig. Han har faktiskt humor och jag skrattar åt honom och hans tokigheter ofta. Men nu ska han alltså iväg och det svider lite i hjärtat. Min lilla pojke.

Let it be

2010-09-03T21:58:00.004+02:00

Sitter återigen vid fotbollsarenan och inväntar min kärlek, min bästa vän inkluderat i den finaste människa jag någonsin haft vid min sida. Sedan tillbaka hem till stallet för att skapa några av våra super-smörgåsar, jag tror att hans Dagobert-mixar tar priset men jag är inte långt ifrån.
Min fina Bolero blev troligtvis såld idag. Jag hade ett personligt dilemma häromdagen när jag skulle visa honom för klienterna, rid bra och hästen blir såld - rid dåligt och få skäll och förolämpa hästen till råga på det. Jag tog tjuren vid hornen och red som Bolero förtjänar, för han är en fantastisk varelse. Men det svider i hjärtat, även om han nu kommer till ett utomordentligt ställe. Jag känner mig egoistisk när jag vill ha honom här, för jag vet ju att han behöver ju inte MIG. Men jag hade gärna fortsatt ha honom i mitt liv. Men som Salva säger, hästar går och hästar kommer och det finns andra som kommer att fånga mitt hjärta. Jag har varit med om det här förut, men det svider. Fina, fina hästepållen. Hade en skitdag rent personligt och det här var droppen som fick bägaren att rinna, svämma, ösa över och jag fick torka mina tårar på min Zorro´s axlar ännu en gång.

Red token Fuego idag igen och det börjar arta sig. Han är inte lika galen när jag sitter på som från marken. Jag har sagt att jag aldrig mer ska rida in och träna unghästar, men jag kan inte ljuga för mig själv när jag känner hur mycket jag faktiskt tycker om det. Det är här jag hör hemma.

Diana Ross - If we hold on together

Catch me if you can

2010-08-27T20:44:00.007+02:00

Efter ännu en absurt svettig dag i solen med hästarna sitter jag och betraktar min käraste träna fotboll med sitt lag. Det är faktiskt rätt så underhållande och alla är så trevliga här på klubben. Min rygg är lite sliten efter mycket ridande nu när Josep har semester och mina fötter fortfarande ömma efter en jakt på en förrymd unghäst. Jag skulle hämta Ministro från paddocken och märk min förvåning när jag inser att hästkraken inte är kvar där jag lämnade honom. Efter att ha sett ett trasigt staket inser jag att han har gett sig av på eget bevåg. Jag skriker på de andra och tar upp jakten på Ministro som har tagit sig över den trafikerade vägen och upp i skogen. Jag har mina sandaler på fötterna och när jag springer över åkern fastnar de i jorden och jag lämnar dem åt sitt öde. Barfota rusar jag upp i skogen med Ruben tätt bakom. Hästfan tar sig över vägen igen och vägarbetarna glor förvånat på oss. Han tar sig nästan upp till stormarknaden och vänder för att rusa tillbaka till vägen. Nej, nej, nej tänker jag och skriker till dem att stoppa trafiken. Vet inte om det var min spanska de inte förstod eller om de bara var dumma i huvudet. "Eres tonto?!" Skriker jag och springer ut på den nylagda asfalten och förstår hur fakirerna som går på glödande kol känner sig. Folket i bilarna stirrar på först en lycklig häst i full kareta och sedan en svensk gråtfärdig tjej utan skor med ett grimskaft i handen och därefter stallgrabbarna. Efter mycket om och men ger Ministro till slut upp och lämnar över sig till oss. Andfådda leder vi tillbaka fången och kan äntligen ta våran siesta. Livet med hästarna är då aldrig långtråkigt, men ibland önskar man att man arbetade med stillsamma papper som inte ger sig ut på dödliga äventyr.

Rymlingen i egen hög person.

Yess ass

2010-08-21T17:26:00.005+02:00

Det är hett som i en bakugn och de stackars hästarna är sjöblöta av svett bara genom att stå i sina boxar. Lyckliga äro de få som bor i någon av de de fem hagar som vi har, kanske kan de fånga någon vindfläkt. Jag får nästan ont i magen ibland när jag tänker på hur vi behandlar våra älskade djur genom att stänga in dem så här. Men så här är hästvärlden och jag vill inte vara utan dem, så jag försöker med blod, svett och tårar att göra livet så behagligt för dem som möjligt.

Jag och Salva far omkring lite överallt när inte jag slavar med hästarna eller när han är på sin elcentral. Ut till kusten, upp till bergen eller till videobutiken. I natt kom vi hem runt tolv när han checkat sina mätare och stängt av alla generatorer och vad han nu har för sig, men jag var för pigg för att gå till sängs - så vi styrde kosan upp till bergen och for runt där i två timmar på små slingriga och guppiga vägar. Såg nattdjur, ugglor och stjärnor i tusentals. Så kan man ju också göra. Inga problem med sömnen sen.

Jag älskar mina berg. Och mina hästar. Och min Zorro, förstås.

I do

2010-07-18T00:31:00.002+02:00

I miss you. And I love you.

Kuack kuack!

När hönsen är borta dansar slavarna på bordet

2010-07-16T22:31:00.003+02:00

Både Josep och Joan har befunnit sig någon annanstans under dagen, så efter att ha arbetat en del hästar i hettan tog vi oss friheten att vara lite lata. Någon kom på den brilljanta idén att slänga Mari i ridägerbarnens pool, så inväntandes utanför toalettdörren kastade vi sedan oss över henne då hon öppnade. Det slutade med att vi alla låg med kläderna på i vattnet. Ruben klättrade upp på ett tak och väntade envist som en mört där uppe, men i rättvisans namn åkte han också i plurret till sist.

Nu är det klippt

2010-07-15T13:09:00.008+02:00

Ett efter ett drar, klipper och skär jag av banden som håller mig mentalt kvar på andra platser och ställen än där jag befinner mig just nu. Jag trånar inte längre efter det förflutna livet, för jag vet att det aldrig mer kommer att återvända. Så den enda vägen är rakt fram - dit näsan pekar. Jag har raderat gamla nummer i mobilen (vilket dock numera inte spelar någon roll, då jag inte har sett min mobil på fyra dagar) och tagit bort över hundrafemtio så kallade "vänner" på facebook och inte är jag färdig än. Människor från det förflutna som har betytt mer eller mindre för mig, men numera inte ger mig mer än en till siffra bland mina femhundra personer som kunde se min wall där mitt liv staplas upp. Jag förstår nu att mitt gamla jag ville ha en stor "publik" för livet. Människor som kunde se hur bra jag var och hur mycket jag åstadkommit. Jag är ju lejon för katten, självklart ville jag att så många som möjligt kunde se och beundra. Men ju mer mina pusselbitar i hjärnan faller på plats, inser jag att det är inte det som är viktigt. Så klipp av och släng de snören som håller dig kvar där du inte borde vara, simma mot ytan och upp mot stjärnorna.

Det exploderade. Alltihop.

2010-07-14T07:55:00.002+02:00

När man väljer en sak eller en väg i livet så måste man vara beredd på att man alltid förlorar någonting annat istället. Väljer du ditt, så förlorar du datt. Går du till höger, så missar du vänster. Tittar du bakåt, kan du inte se framåt. Man kan inte äta alla kakor och fortfarande ha dem i burken.
Jag är i ett moment 22-läge och hur jag än gör så kommer jag att krossa mitt hjärta på ett eller annat sätt, det gäller bara att hitta den vägen som gör att jag kan pussla ihop bitarna lättast.

Catalunya

2010-07-12T10:47:00.009+02:00

Idag är det trevligt att bo i Spanien. När man ursprunligen kommer från ett land som inte ens kvalade in till VM så känns det extra härligt att få ta del av segerns sötma. Men här i Barcelona är firandet lite komplext då dagen innan segern pågick en enorm manifestation för Kataloniens självständighet. Så att idag gå och vifta med en spansk flagga i den här delen av landet är ingen bra idé om man vill undvika bråk.
En av mina arbetskamrater är oerhört radikal och vill inte ens prata spanska om han kan undvika det, här är det katalanska som gäller.

Katalonien var ett av de starkaste republikanska fästena under spanska inbördeskriget 1936-39 och bestraffades därför hårt av Franco, som avskaffade självstyret och förbjöd det katalanska språket. Området återfick sin autonoma regering Generalitat de Catalunya 1979 efter hårda förhandlingar mellan den demokratiska regeringen i Madrid och en samlad katalansk front av regionalister och vänsterkrafter.

Människorna i den här regionen vill alltså utlysa Katalonien som ett eget land med självstyre igen. Men varför är då regeringen i Madrid är så ovilliga att släppa ifrån sig en del av Spanien? Till att börja med så finns det många fattiga delar i landet, speciellt i södern. Men mestadels av pengarna kommer in via storstäder och framför allt Barcelona, som sedan förs ut till den övriga befolkningen. Att förlora den inkomsten skulle innebära en stor förändring för landet.
Många förkastar det katalanska språket och för en tid sedan var det förbjudet och dödsstraff för dem att använda sitt modersmål, alla skulle prata spanska. Numera talar omrking 17% av spaniens befolkning katalanska och även en del av frankrike och italien.

Love 2.0

2010-07-09T15:00:00.012+02:00

Solen är gömd bakom molnen så det är inte lika hett som igår och det är en typiskt vardaglig dag idag, en helt normal arbetsdag. Och jag älskar det. Jag som annars alltid längtar någon annanstans är så lycklig över att kunna känna mig så tillfreds med en helt ordinär dag som denna.
Nena har blivit så fantastiskt mycket bättre på sistone. Jag tror att kombinationen mellan min träning och Joseps ridning är perfekt för henne. Hon har inte lyft framhovarna från marken på ett bra tag nu, samma häst som stegrade sig elva gånger första gången jag satt på henne. Lilla grå tokan.
För att inte tala om Ingrato. Han är fortfarande inte så enkel eller perfekt, men om jag tänker tillbaka på hur han var när jag började att rida honom är det en enorm skillnad. Jag försöker att släppa ut honom i paddocken så mycket som möjligt så att han får röra på sina muskler och sina stela ben och även skritta ut ett bra tag innan och efter ridpassen. Jag tror att det gör mycket för honom. Mitt hjärta har en förmåga att fästa sig vid dem som ingen annan tycker om och behöver hjälp för att skina som de förtjänar att göra. Han är som han är på grund av människans misstag och brister och kan jag göra något för denna själ så gör jag det.

Damien Rice - Cannonball